Göteborgsposten – 10 oktober 1862, sida 2

. 444744476cW ;idr c-. — öfverdrirna sorg gjorde hon sedan ett löfte att under tre månaders tid, hvarje fredag, barfotad vandra till sin makes graf, att under sorgtiden icke smaka kött, och att kläda sin dotter i röda kläder tills hon fyllt sju år. Tjenarinnan åbörde henne under tystnad, men när enkan bad henne om en sax, för att afklippa de femton hårflätorna, som utgjorde hennes största prydnad, utropade Salome, som sjelf var stolt öfver sin herrskarinnas långa bår, att Gud icke fordrade ett så stort offer. Furstinnan lät beveka sig att afstå ifrån sin föresats och sjönk gråtande i sin trogna kammarfrus armar. Enkefurstinnans broder, Manoel, hade infunnit sig så hastigt som möjligt och åtagit sig de sorgliga beredelserna till morgondagen. Han rangerade under tiden om likkista, vaxljus, likvagn, sorgmusik och gråterskor. Samma dag, sent på aftonen, kom man med likkistan. hvars orvamenter stodo i skarp strid med idben om dödens majestät, ty på en gul och violettfärgad botten voro guldoch silfverlameller sammanfogade till fantastiska guirlander. IIvarje timma lemnade furstinnan Daria sitt rum för att gå att knäböjs framför den döde, öfver hvilken en georgisk prest en ung flicka och en gosse på tolf år höllo vakt Der utbröto hennes suckar ånyo; hon slet af sig håret och uttalade ofta med balfhög röst ordet förlåtelse! — Största delen af husets tje