Göteborgsposten – 10 oktober 1862, sida 1

småningom åter sitt rof, och den civiliserade menniskans behofver och umbäanden föreföllo, den ena efter den andra. Vi österländska folk dricka ur de europeiska källorna, men civilisationen genomtränger oss icke, och såsnart en lidelse upprör oss, förvånas man att se det vi åter äro verkliga barbarer. — Furste, sade jag till honom, ni har sedan den tid ni stod i förbindelse med Europa, af barbariet icke bibehållit mera än den pittoreska drägten och det yttre skenet. — Nej, nej, svarade han, vi äro verkliga barbarer, och jag skall bevisa er det genom följande berättelse. Och furst Alexandrs berättade mig verkligen en episod ur lifvet i Tiflis, hvilken i mitt tycke framställde de georgiska sederna i all deras elegans och hårdhet. I Efter två dagars sjukdom hade furst Dimitri Domenti, fredagen den 13 juli 1853, uppgifvit sin sista suck i sitt palats i Tiflis. Läkaren var okunning om arten af den sjukdom som förorsakat hans död, men när han lemnade den aflidnes hufvudgärd, befallde han att begrafningen skulle försiggå så snart som möjligt, emedan värmen