Göteborgsposten – 10 oktober 1862, sida 1

thronar på allas pannor. Efter dagens tryckande värme röner man en känsla af verklig lycka öfver att få svalka sig i de balsamiska slägtar, som träden, likt stora gröna solfjädrar, mildt tillhvifta en, och ett slags förtrolighet gör sig gällande emellan personer, som hvarken hafva samma fdernesland eller samma religion. Jag hade redan flera månader uppehållit mig i Tislis. och likväl tröttnade jag icke på det skådespel som staden under dessa far nientes lyckliga och glada timmar erbjuder. Hvarje afton blandade jag mig i trängseln, och så småningom förvärfvade jag mig tillfälliga vänner, som för mig upplyfte slöjan öfver deras lif, som satte mig in i landets plägseder och historia. Bland andra råkade jag ofta furst Alexandre S.., en georgier af ädel börd, som gjort vidlyftiga resor, och derunder förvärfvat sig en, som han sjelf sade, onyttig erfarenhet. Vi båda samtalade om Asien, om Europa, om verldens öden. Han smålog och mot mina ärelystna och högt sväfvande drömmar satte han den nuvarande orientens nakna verklighet. ÅJag har, tillade han, besökt Ryssland, Grekland och Tyskland, men midt under mitt förflutna lifs alla ljufligheter har jag bevarat min halfvilda natur. Lyxen, på hvilken asiaterna sätta så stort värde, erbjöd mig sina frestelser, men den medfödda vildheten bemaktigade sig