Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 2

Dringworth Brothers, då firman flyttade från sitt förra kontor. Jag och min bror köpte derstädes en hel del saker. Och jag kan med stolthet säga, att det enda jag fått af min bror eller af någon slägting — ty mina slägtingar ha till största delen beröfvat mig hvad jag egt, i stället för att gifva mig något — var en gammal pulpet som vi vid samma auktion köpte, och i hvilken fanns en stor spricka. Min bror skulle ej ens gffvit mig den, ifall den varit värd någonting. — Hvar är denna pulpet nu? — Jag skall ej kunna säga säkert, hvar den nu är, kapten Jorgan; men då jag såg den sist — det var sista gången vi reste ut — var det det hos ett mycket hyggligt fruntimmer i Wapping, som behöll den i ersättning för en liten räkning, som jag var skyldig henne. I stället för att egna stewarden den uppmärksamhet, som kom honom till del af de öfriga, började kaptenen åter betrakta stewardens hatt. Efter en kort tystnad visade kaptenen ett högeligen förtjust ansigtsuttryck. — Hör på, Tom, sade kaptenen; jag talade till er, då vi först kommo hit, om er naturliga svaghet för att få solsting? — Ja, kapten.