Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 2

an se, endast höra, och höra med spända nerer och under en stillhet vida djupare än ågon natt uppe under stjernehvalfvet, detta gör tt utomordentligt intryck, på en gång samnanpressande och fängslande. Ändtligen är lenna långa väg tillryggalagd; i väggarne insiuggna grottor, som jemt och nätt äro stora w0g att kunna tjena till krubbor för små hätar, — störda af de kommandes steg och skevet af deras lampor, vända de sig oroligt om ch skrapa i golfvet i sina trånga, kolmörka um, der de stå i en två dygns natt, — anyda närheten af den egentliga skådeplatsen ör arbetet; vattenmassan brusar allt väldigare, nan hör dånet af maskinerna och röster af nenniskor, hvilka sistnämnde snart visa sig, i nagisk belysning, mystiska drägter och tvetylig renlighet. Så är man då framme der, hvor den, der ejer nok af Lyst og Mod, lkan ned i Jordens dunkle Indre stige. I de djupa, lodrätta svalgen hissas korgar app och ned, men blott med malm; menniskorna få begagna sina ben. Det är blott 54 stegar om 9 aln. hvardera, ständigt våta och tillsölade; ett felsteg skulle här vara lifsfarligt, och derför får man åsidosätta hvarje hänsyn till renligheten och hålla sig fast med båda händerna och alltför svag får man icke vara, ty det är en tröttande vandring, och ens muskler få nog erfara det. — Och likväl hade dagen förut en ung dam varit nere på bottnen af grufvan; huru hon varit i stånd dertill må vara hennes ensak. — När man sedan kommer ned till de punkter, der arbetet bedrifves och der hvarje man står med sin lilla lykta och sin stenhammare, så ser man tydligt nog den strimma i granitmassan, som slingrar sig genom berget med dettas rikedom. Den silfverförande ådran, — hvars bredd der jag såg den, var 3 å 4 alnar, — röjer sig genom sin ljusare färg och skörare massa; den består väsentligen af kalk och lär innehålla i medeltal blott en sextondels procent ädel metall. Vill man ge sig tid kan man väl också leta fram en klump, hvarur en smula silfver tittar fram; men vanligen borttages hela massan, och naturens olika beståndsdelar afskiljas först i smälthyttan från hvarandra. Blott mycket sällan finner man gedigna stuffer, och dessa smältas då icke, utan gömmas för mineralogiska samlingar. — De vackraste från Kongsberg äro för ögonblicket i London och ha fått medalj vid expositionen. — Ofta äro dessa stuffer märkliga naturspel. Jag påminner mig ha sett en, hvari silfret bildade en mängd långa och otroligt fina trådar, på hvilka med vissa mellanrum sutto små kalkkristaller, så att det hela såg ut som ett halsband, och det mycket vackert; trådarne voro så fina, som blott den oändliga naturen förmår förarbeta dem. Den stora smältugnen, hvari värmegraden, kondenserad af träkol medelst blåsbälgar, uppgår till 20000, emottager massan af den vanliga malmen. En vitriolhaltig tillsats till den af hettan i flytande tillstånd försatta glödmassan, förbinder sig med de ädlare delarne och sjunker i en särskild behållare, der nya afskiljningar medelst andra kemiska procedurer försiggå; medan det öfriga, som är utan värde, flyter ut ur ugnen som lava först hvitglödande, sedan röd, och sprider omkring sig en stickande, torr hetta, tills luften småningom afkyler massan och gör den hård och mörk. Meteorologiska lakttagelser.