Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 2

858, uppnåddes derigenom, att Enångers föramling åt Vitterhets-, historie-och antiqvitetskademiens vård öfverlemnade besagde kyrka senom socknestämmobeslut af den 22 Maj 1859. Med anledning deraf utfärdades inbjudning till Fornminnessällskapets bildande, hvilket skedde len 15 Dec. 1859 i Hudiksvalls stad, som med let berömvärdaste intresse och understöd omfattade saken. Sommaren 1860 försågs kyrkan med nytt golf och yttertak. Den 7 Dec. 1860, sedan det visat sig att någonting kunde blifva if sällskapet, antogos stadgar. Följande året nopsamlades från landskapets flera kyrkor en mängd bilder och målningar från medeltiden, hvilka eljest inom ganska kort tid utan tvifvel skulle blifvit tillintetgjorda. Flera af dessa fornsaker äro lvisserligen högst illa medfarna; men många, särdeles från Enånger, äro väl behållna och ett glädjande monument af förflutna tidehvarfs bildningsgrad. Samlingenjinnehåller 129 nummer, men då flera församlingar ännu icke aflemnat sitt förråd, så är ännu hopp om tillväxt. Sedan samlingen vunnit större omfång, ärnar sällskapet deröfver utgifva en särskild beskrifning. I förlidne Juni månad blef den ordnad och med katalog försedd. — Derjemte har sällskapet vid skolan i Hudiksvall en liten samling af fornsaker från både stenåldern och jernåldern äfvensom från senare tidehvarf, hvartill man hoppas att efter hand få någon tillökning. — Ännu är intet åtgjordt för beskrifvande och aftecknande af landets tallösa grafhögar och stenrös i hafssocknarne. Såsom sällsyntheter må omnämnas en i Tuna socken, norr om Hålsäters by, funnen veritabel Bautasten i en skogsbacke omgifven af små grafhögar. Ännu egnare i sitt slag är den så kallade Hedningahällen i Enånger, en enstaka klippa i skogen 14 mil från vägen mellan kyrkan och Långvinds bruk, som ofvanpå är betäckt med ett jordlager, uppfyldt af bitar af grafurnor, ehuru under tidens lopp af nyfikna pojkar och vallhjon plundrad på dessa reliker. Fornforskarens uppmärksamhet förtjena också landets borgar från aflägsen forntid, fullkomliga motstycken till de klippfästen i Wales, inom hvilka Caractacus sökte skydd mot Romarens svärd (Tacitus). Mest framstående är Lannaborgen i Segersta. Kongsbergs silfvergrufvor beskrifvas på följande sätt i en korrespondens till Malmö Snällpost ! Grufvorna ha nu med vissa tiders uppehåll, bedrifvits i 2 århundraden, sedan Christian IV:s tid, och under hela denna tid, den lyckliga och olyckliga tiden inberäknade, ha de kostat 2 millioner specier mera än de inbringat; men så ha också många menniskor lefvat deraf. Nuförtiden betalar sig verket och lemnar som bidrag till Norges budget ett årligt öfverskott af 50,000 specier. De båda grufvor som nu bedrifvas ligga icke långt ifrån hvarandra, en god half mil från staden; de heta Armenoch Gotteshilf-Gruben, — Tyskan begagnas mycket i bergmansspråket. — När man på en ytterst brant väg, som gör mycket stora fordringar på lungor och ben, passerat en omkring 2000 fot hög ås och sedan på andra sidan stigit ett par hundra fot ned, så befinner man sig i en liten dal högt uppe bland fjellen och ser sig omgifven af stora staplar af ved, som är bestämd för grufmaskinerna, samt af de få byggnader, som tjena till boning för en del af grufvetjenstemän och förvaringsrum för den råa malmen, hvilken sedermera föres till smältverken vid staden. En liten jernväg för till fjellväggen och in i stollen. Klädda i behöriga grufdrägter vandra vi denna väg mellan skenorna; en kall fuktig luft kommer oss tillmötes. När stollen, som äfven tjenar till skorsten, emellanåt fylles med rök, blir det något besvärligt; men andra känslor taga uppmärksamheten mera i anspråk. Stollen är ungefär en half fjerdedels mil lång och någorlunda vågrätt. Dagsljuset försvinner naturligtvis snart, och de medförda små lamporna kasta blott ett svagt sken på den allranärmaste omgifningen; granitmassan, som i söndersplittrade former bildar både väggar och tak i den omkring fem alnar höga och lika breda gången, är öfverallt svart och glänsande af fuktighet, som sipprar genom massan eller afsättes af den råa luften, Om detta just icke är en behaglig syn, så afficieras sinnet än mera af det ljud, som, än sakta forssande, än I doft brusande, åstadkommes af de vattenmasssor, hvilka hemlighetsfullt samla sig nere i djupet och bana sig väg till ljuset. Det trägolf hvarpå vi gå, är ofta också en bro öfver en underjordisk ström, och bräderna äro fuktiga si följd af vattnets närhet; det, att man icke d3 —— HDringvworth Brothers, då firman flyttade från sit förra kontor. Jag och min bror köpte derstäde TE 2 lax