Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 1

ej till, men kaptenen öfverraskade de akrifvande vid det lilla bågfönstret i hans lilla rum. — Det gläder mig att se er, min herre, sade haptenen, i det han skakade Tregartens hand med penna och allt. Huru mår ni? Jag sade er att ni framdeles skulle komma att tänka bättre om mig, och jag lyckönskar er att så kommer att ske. Här föll kaptenens blick på Tom Pettifer Ho, som var sysselsatt med att tillaga någon mat vid elden. — Den der herrn, sade kaptenen och slog sig på benet, är född till steward och borde aldrig ha varit i någon annan lednadsställning. Stanna der ni är, Tom, och var till nytta. Och nu Tregarthen, skall jag försöka en stol. Följaktligen drog kaptenen till sig en stol och fortsatte : — Denne förälskade medlem af familjen Raybrock känner ni. Nåväl, dessa äro bröder. Hugh har kommit till lifs igen, och der står han. Hör på nu, min vän. Ni behöfver ej veta att han blef uppkastad på en öde ö; men ni bör veta att han blef det i sällskap med en annan man. Denne mans namn var Lawrence Clissold. Då detta namn uttalades ryggade Tregarthen tillbaka och skiftade färg. — Hvad betyder detta? frågade kaptenen.