Göteborgsposten – 7 oktober 1862, sida 1

lades tillbaka till höglandet söder ut. Döden hade ännu en gång gått mig förbi — och fångenskapen kommit i dess ställe. Berättelsen om mitt lif bland vildarne har ej sammanhang med den angelägenhet som nu ligger oss närmast och kan derföre berättas i få ord. De hade sett elden på ön och då de paddlat öfver dit för att se huru saken förhöll sig, funnit mig, Ingen enda af dem hade förut sett en hvit man. Jag medtogs för att förevisas bland dem som en kuriositet. Då de voro ledsna vid att beskåda mig, sparade de mitt lif, ty de funno mina kunskaper såsom en civiliserad man nyttiga på mångahanda sätt. Jag förlorade all räkning af tiden under min fångenskap och kan endast förmoda att denna varade längre än ett år och kortare än två. Jag gjorde tvenne försök att fly undan, den ena gången ien kanot; men jag misslyckades i båda. Jag tror ej att man i England någonsin skulle fått återse mig om ej ett utgående skepp händelsevis anlandt till den lilla ön, för att intaga friskt vatten. Som de ej funno något der, begåfvo de sig till villarnes omräåde, hvilket äfven var en ö. Då de togo mig ombord, såg jag sjelf föga bättre ut in en vilde och kunde knappt tala mitt eget molersmål. Genom den vänlighet som bevisales mig, kom jag i tillfälle att återvända med