Göteborgsposten – 7 oktober 1862, sida 1

Detta sällsamma fängelse afbrytes ständigt af lika sällsamma episoder, och om det varit Rataziis önskan att höja Garibaldi upp till spetsen af sin popularitet, skulle han knappast kuonat handla bättre än han gjort i tanken att vara bildstormaren i en rivaliserande och farlig dyrkan. Ni vet, att den kongl. armåens officerare beskyllade Garibaldi för att ha utdelat en stor summa penningar till sina följeslagare, då han såg, att han måste gifva sig under de kongl. trupperna. Ettersom han ej hade några penningar, skrifver en af hans stab, kunde han icke gerna utdela dylika till oss. Följande voro i sjelfva verket generalens och hans stabs penningetillgångar, då de blefvo tagna: generalen och hans son inga effekter; de Ripari, 400 francs, hvilka utgjorde återstoden af de penningar som lyftats i Palermo, och de öfriga småsummörna varierade från 20 till 200 francs, hvilka garibaldisterna, alldenstund de ej lyfte någon sold, hade haft med sig, för att med dem köpa sig föda. Äfven häri visar Garibaldi sin spartanska enkelbet.