Göteborgsposten – 7 oktober 1862, sida 1

lagens bokstaf; men den kan kringgås genor en framställd önskan af generalen, att ni skal besöka honom, då kommendanten kan med dela tillåtelsen. Detta var fallet med mig ; oci jag hade litat på en bekant, som befann slå hos generalen, att han skulle utverka dei önskade tillätelsen. När derföre min artige poliskarl begärd den skriftliga ordern, hade jag ingen att fram slemna. Öfverste Santa Rosa, en Hudson Low på detta nya S:t Helena — i parentes sagdt söfverdrifver han sin roll och lägger för myc ket an på galleriet i Turin — hade förgäti sitt löfte. Kan jag tå tala vid öfversten? — Jal och öfversten blef uppvåckt från sir siesta. Skulle ni vilja veta, huru och hvai den officer, som fått sig uppdraget att vakte ett statsfängelse, emottog kl. 2 e. m. en per. son, hvilken bad om tillåtelse att få besöka hans fånge? I en mycket trång och smutsig korridor, stående i den halföppna dörren till en sängkammare. Öfversten var ännu i sin negligÖ — d. v. s. i skjorta och kalsonger —, en drägt, hvari jag är säker om att han ej skulle synts vara en hjelte i sin kammartjenares ögon. Hvem är ni och hvad önskar ni här?: frågade öfversten, hvilket eder korrespondent på sin bästa italienska — Lingua Toscana in bocca Romana — besvarade med den förklaring, att han var en person, som kom för att begära tillåtelse ari få besöka Garibaldi, som vänligt lofvat honom den förmånen, Jag känner ej till er, ej heller till den der saken! och dörren slogs igen och officeren i sin neglig vände, skulle jag tro, tillbaka till sin bädd. Jag har den äran känna många italienska officerare, och har alltid funnit dem vara väl uppfostrade, hyggliga män, Ötverste Santa Kosa liknar dem på intet sätt, utan är tvärtom sjelfva motsatsen till dem. Jag skulle dock hafva trott, att vanlig takt, om icke militärisk etikett, skulle hafva föreskrifvit, det man givit en officer af minst samma grad som fången befälet öfver Varignano. Nu har man satt en öfverste till vaktare af en general, som kunde haft en fältmarskalksstaf. Men jag må återvända till mitt bryderi. Jag gick tilbaka och lät inrapportera, att allt gått emot. Då skickade generalen sin adjutant, som lyckades lugna Cerberus och erhålla följande pass: Brigata del Re, 2:o Rego Fanteria. Ölverste-expeditionen. Vakthafvande officeren må tillåta innehafvaren inträde till general Garibaldi. Santa Rosa, öfverste. Öfver en smutsig borggård, kommo vi till en bred, men oren och söndrig trappa, uppför denna och genom korridorer, hvilka säkert aldrig varit ämnade att innehålla dessa sopor, der eigarrstumpar, apelsinskal och vegetabiliska qvarlefvor lågo samlade i ett oredigt kaos. Halt! Tvenne posterande soldater ropa an.er, då ni inträder i galleriet, hvaråt öppnar sig en svit af rum, i ett af hvilka Italiens hjelte sitter innestängd. Hemlighets tulla ord vexlas mellan de civila och militära väktarne; musköterna läggas åter på axeln; och de: tvenne posterna. börja åter sin afmätta sång, hvilkas: ansigten förråda, ej uttrycka; len största tanklöshet. Då jag inträdde i första rummet, follo nina. blickar på tvenne. ynglingar, hvilka zutto vid: ett bord och säste högt. Den ildste, en vacker ung man af tjugo års ider, hvars mörka spanska: ansigte påninner om hans hjeltemodiga moders urprung, är klädd i röd skjorta, medan den andre, om; kanske: är fyra år yngre, bär vanliga läder. och sitter. med armen kastad öfver in brors axel, för. hvilken han läser engelska. )essa båda äro Menotti ooh Ricciotti Garibal