Göteborgsposten – 7 oktober 1862, sida 1

Ett budskap från hafvet.) Berättelse af Charles Dickens. Dessa tankar upptogo mig tills månen åter började gå ned. Det var mörkare och tystare än. nägonsin. Jag hade ej, på en halftjmmas tic eller mera. kastat bränsle. på signalelden, och hade just rest. mig, för att göra detta, då jag såg den , sjunkande mänans sken förändra färg och bli rödaktigt. , Svarta skuggor, liksom från låga, snabba skyar, hastade efter hvarandra, genom den med allt djupare rödt sken lysande atmogferen. Luften blef, het — ett ljud kom allt närmare, likt, suset af en, vind, förenadt med dänet af ett vattenfall. Detta ljud hördes dock ännu, på temligt afständ. Jag, sprang upp på stranden. Ön var i brand! I brand på den sidan som läg rakt motsatt min. Ett enda stort täckelse af slammor sträckte sig öfver hela ön och närmade sig mig alltmera, fördt af den lätta vestliga vind som då blåste. Blott en enda man kunde ha tändt den4) Forts. fr. N:o 281.