Göteborgsposten – 4 oktober 1862, sida 2

Uvarjehanda. Räddade! Vårt samhälle, säger Jönköpingsbladet, ar lyckligen undgått en hotande fara, som säkerligen ör de flesta gått dem ovetande öfver deras hufvuden, och dock gällde det ingenting mindre än ordningens omstörtande, samhällsbandens upplösning, anarki, röd republik, . . . ja hvem vet hvar det stannat om ej ofoget blifvit stäfjadt i sin linda. Våra läsare torde påminna sig, att bland vid landtbruksmötet å Strömsberg prisbelönta industrialster befunno sig käppar och pipskaft tillverkade af Handlanden B. Berglund i Jönköping: nå väl! dessa käppar och pipskaft voro af oäkta börd, foster af laglöshet, sjelfsvåld, trots mot all bestående ordning, i det Hr B:s burbref icke innehåller ett ord om rättighet att tillverka käppar och pipskaft. Till lycka för Hrr Prisdomare hade de ingen aning härom; ty oaktadt de endast hade att se på varornas beskaffenhet och icke behöfde fästa sig vid sättet för deras tillkomst, huru obehagligt skulle det icke ha varit för lojala män att genom sin hallstämpel sanktionera samhällsupplösande läror, anarkiska tendenser, riksvådliga tilltag. Icke dess mindre var det gifvet, att äfven deras omedvetna godkännande häraf var egnadt att gifva ytterligare fart åt laglöshetstillståndet: ett tillstånd så mycket betänkligare då man besinnar hvad slags artiklar det här handlade om. Med pipskaften var det kanske icke så farligt: de tillhöra det stationära partiet, och om de någon gång skulle bete sig hufvudiöst, så uträtta de dermed nättopp ingenting, hvarken ondt eller godt; men med käpparne var det så myc