Göteborgsposten – 4 oktober 1862, sida 1

— och ovanlig kraft förda stråke, som här låter strängarne uttala den mognade jungfruns klart fattade medvetande samt rika och varma känsla; det är snarare boppets framtidsskimmer, den skära och intagande blygheten, som hviskar sitt språk ur syskonen Raczeks violiner. Tyvärr hatva vi icke förhoppning att få höra dem mera än tvenne gånger till, alldenstund de bundit sig för Köpenhamn. Bland veckans mest notabla resande har varit den beryktade finnen Kiwineicty, hvilket på svenska öfversatt skall betyda Stenberg. Huruvida han här lyckats inlåta sig i några åfventyrligheter, är ännu ej kändt. Mindre troligt torde det vara, alldenstund polisen baft ett vaksamt öga på honom. Göteborg d. 4 Oktober 1862. Till svenska folket. Vårt gamla, kära systerland Finland lider åter af en hotande förfärlig hungersnöd. Medan våra åkertegar afkastat en riklig skörd och jordegarens lador stå fulla med sädeskärfvar, hafva några frostnätter härjande farit fram öfver de finska åkerfälten, så att den djupaste nöd redan stigit ofver trösklarne till vära anförvandters hyddor hinsidan Austria Salt. Mensklighetens lag bjuder, att gifva af sitt öfverflöd till de behötvande; om åfven inga varmare känsler fyllde svenskarnes hjertan för finnarne, vore deras nod ett tillräkligt bindande skäl för oss att med varm hand lindra densamma. Aftonbladet har tagit inniativet och uppmanat svenska folket att bidraga till hungrens stillande. Vi skynda för vår del att härmed till våra lasare ställa samma uppmaning och hafva för ändamålet å Göteborgs-Postens annonskontor samt i D. F. Bonniers bokhandel framlagt anteckningslistor. För de inflytande medlen skola vi tacksamt i tidningen redovisa, samt tillställa Aftonbladets reduktion desamma. En snar hjelp är dubbel hjelp! Truppsammandragningen i Slesvig. Genom ett oss benaget gjordt enskildt meddelande aro vi i stånd att från Slesvig lemna några närmare uppgifter om truppsammandragningen derstädes. Af främmando officerare närvoro derstädes: svenskar: öfverste Meurling, kapten Torpardie, ryttmästare Sjöcrona, löjtnant Pripp och löjtnant Rosentvist; norrmän: öfverste Gram, öfverstelojtnant Ba-so, kapten Brock, löjtnanterna Segelke och Seip; engelsmän: general Michell, öfrverstelojtnant Fielding och majoren vid artilleriet Goodenough; fransmän: ofvorstelojtnanterna Doutrelaine, Hartung och Fevrier, den siste chet för gardeszuaverna; ryssar: kaptenen vid artilleriet de Smaguine, löjtnanten vid gardes-sappörerna de Bourmane och kapten de Feldman. Storlagret slutade den 21 sept. Dagen förut, en lordag, var så kallad Konge Revyr, der alla trupperna, till ett antal af 15,000 man defilerade, för danske konungen, H. M:t bredrik VIL Dagen derefter, söndagen, voro alla de främmande officerarne inbjudna att bese törskansmngarne vid Dannevirke, hvarifrån färden fortsattes dels på vagn och dels på jernväg till Flensborg. Måndagen d. 22 toro de främmande officerarne på konungens egen lustjakt Falken till Als och Sönderborg, derifrån färden återtogs till Flensborg. Följande dag gaf konuag Fredrik stor middag på Glyksborg. — Gästerna kunna ej nog prisa det särdeles vänliga och festliga emottagandet. Hvar de foro fram, hade de fri passage, fri taffel, fritt logis, allt på konungens enskilda bekostnad. Säsom deras ciceroner voro anställda en dansk stabskapten för officerarne ur hvarje särskild nation. I söndags gåfvo de främmande oflicerarne i Köpenhamn en dejeuner för sina ci