Göteborgsposten – 4 oktober 1862, sida 1

— —— rWW—— len har snart åtor antagit samma natur, som dess afdankade företrädare. Potatisen förhåller sig härvidlag alldeles som jordbrukarens ofriga arbetare: sedan man sugit dess must i nagra år, blir den slapp, trög och liknojd; dess produktivitet minskas och dess svampaktighet ökas. I likhet med den utslitne arbetaren, söker den då sig gerna väg till bränvinspannan, och jordbrukaren får tillse att han kan skaffa sig en ny och friskaro uppsättning, hvilken 1 sin tur skall genomgå samma kretslopp. — I är är potatisen i allmänhet dålig, och våra husmodrar anse det som ett rikugt tynd att kunna påträffa någon at utmärktare beskaffenhet. Flyttningstiden, denna vedervärdiga period 1 vårt hvardagslif, som nu i det närmaste är afslutad, utöfvar äfven sitt inflytande på landets regent. Knappt har K. M:t, efter ett par månaders lugn (om ständiga resor, besök i Danmark samt lustläger i Norge kunna få detta namn) borjat att åter fatta regeringstyglarne och med karrier låta statsmaskineriet köra undan 1 alla departementerna, forrän han åter måste ut och resa, d. v. s. flytta sitt hof för några dagar från Stockholm till Kristiania. Såsom i dag torde han komma att öppna Storthinget, hvarefter det åter blir resa ull Stockholm, der riksdagen skall öppnas d. 15 d:s. 8 å 14 dagar derefter måste äter en långre resa anträdas, neml. till Göteborg; men dessa omkring 40 mil kunna dock då tillryggaläggas på omkring 16 timmar, emedan hela jernvägssträckan mellan dessa städer då högtidligen kommer att at konungen samt deputerade ur alla stånden öppnas för allmänna trafiken. Att stora sesiligheter då skola arrangeras här i Goteborg, är naturligt. En för Göteborgs utveckling så ytterst vigtig tilldragelse, kanske den mest betydelsefulla sedan stadens grundläggning, bör äfven hågkommas genom yttre prakt. En komit för uppgörande af program tör festligheterna samt ordnandet af dessa lär antingen redan vara tillsatt eller ock komma att ofördrojhgen tillsättas. Det hviskas redan om briljant illumination under tvenne attnar, galarepresentation å teatern med föredrag och utsökt sång, fackeltåg, fostmåltider, såväl i palats som koja, flaggmng, saluter, fyrverkeri m. m. En hvar torde afven i sin mån söka att göra denna dag så festlig som möjligt, efter hvilken man snart skall erfara att stockholmsspöket Goteborgsiatresset i sjelfva verket är hela landets intresse. Säsongen lofvar att blifva rik på musikaliska nöjen. Redan hafva vi haft ett par konserter (af sångarparet Cesar och Artilleriregementets musik-kår), hvarjemte sådana för de närmaste dagarne äro forebådade af den nya orkestern, af direktör Sandström och af mamsell Bundsen. Man har dessutom att vänta hr Pratte, mamsell Eneqvist-Biondini och slutligen fru Michaeli samt derefter tyska operasällskapet. Ingalunda må ej heller förglömmas hvad vi förnärvarande hafva att glädja oss åt, neml. de utmärkta syskonen Raczek, hvilka uppträda å Nya teatern under hr kElfforss representationer. Den som hört de båda syskonen unisont spela Karnevalen med dess halsbrytande variationer, dervid hört ljuden från de båda violinerna sammansmälta till ett, sett de båda sträkarne röra sig så jemnt och lika, äfven under de vådligaste löpningar, som om de båda kommenderats af samma elektriska ström, den skall medgifva, att de båda syskonens tekniska färdighet är beundransvärd. Dock, tekniken gör ej här för stort intrång på känslan i uttrycket: svårigheterna äro öfvervunna, den individuela konstnärsanden kan fritt uttala sig. Det är visserligen ej Wilhelmina Nerudas med elegans