Göteborgsposten – 3 oktober 1862, sida 1

— SAN —— hr Hesselgren ej var någon talare! Han icke talare, han som varit riksdagsman! Det skulle se ut det! Emellertid måste hr IIesselgren nu känna sig tröstad efter så dyrbara bevis på sina vänners sympatier. I ett al mina bref på våreller sommarsidan omtalade jag att markis Migliorati här förlotvat sig. Detta var också riktigt. Han har varit här i dagarne men nu rest till Köpenhamn, sedan han dessförinnan slagit upp sin törlofning — det blir således ingen markisinna Lundgren-Migliorati utaf. Markisen har, sedan det nya itallenska sändebudet, markis Taliacarne, hitkommit, blifvit anställd såsom ministerresident vid kongl. danska hofvot. Mar kis Migliorati har under den korta tid, han tillbragt här, förskaflat sig många vänner, hvilka komma att sakna den bildade, angenäme mannens sällskap. I dessa dagar, d. 1 okt., upphör den sedan långliga tider sedvanliga atgilten af ett runstycke person för inträde wull Djurgärden, en afgift som förargat många tusen menniskor, mest kanske för dess litenhets skull. Liberalt folk gaf naturligt sin en-skilling eller sexstyfver för att komma igenom den välsignade runstycksgrinden så fort som möjligt, men de som sparade på styfvern ville ba nkugt tillbaks och fingo derför vänta både länge och väl, och grind-entreprenosen njöt af att tå plåga sådana der småaktiga menniskor. IIadanefter blir det blott åkande, som skola erlägga afgift för att tå köra in på Djurgården. Andtligen dagas det så pass med vårt National-Museum, att de omgifvande, ruskiga, till häften nedrifna husen kring detsamma skola borttagas. Detta högst märkliga mouvement inträffar de första dagarne af Oktober, så att man ändtligen efter många års förlopp får se platsen sådan den blifvit aftecknad for längesedan i julkalendern ÅSvea, om jag ej minns orätt. När härtill lägges, att auktion är utlyst till d. 2 okt. å de verktyg, som användts för uppförande af denna byggnad, bör man kunna sluta till att den är färdig, i det närmaste åtminstone, ty den återstående inredningen utföres på entreprenad, och kommer nog att dröja en tid ännu. Det berättas, att vid inventering af den göteborgska artisten hr W:s tatvelsamling påträffats en tafla af högt värde, nemligen en äkta Zitian: Ohristi grafläggning. Skulle detta besanna sig, utgjorde ensamt denna tafla en tillgång, som skulle betäcka namnde artists skulder, n. b. om här funnes en Mecenat, som kunde köpa den. Det är dock att hoppas, att det finnes en konstvän här i landet, rik nog att inköpa ett sådant mästerverk. I annat fall lära utredningsmännen i boet hafva för afsigt att skicka taflan utrikes, der den sannolikt finner köpare. Ni har redan omtalat den nya uppfinningen af strykstickor utan fosfor, gjord af hr Hjerpe i Örebro. Patentinnehafvarne hrr Sundstedt i Stockholm och Holmgren i Göteborg, hafva hemkommit från en resa i Preussen, Frankrike och England, der de uttagit patent på uppfinningen, och äfven i Spanien, Holland, Belgien och Danmark äro patenter uttagna. En vigtig omständighet med dessa stickor är, att de kunna göras för billigare pris, än de vanliga fosforstickorna. Fabrik för tillverkning af dessa stickor är färdig och det nya fabrikatet kommer inom kort i marknaden. Stora rustvagnar kryssa öfverallt i dessa dagar på våra gator — man rustar sig till oktoberflyttningen; det är lif och rörelse öfverallt. Det är ett nöje att se med hvilken skicklighet en förståndig husfader förstår att draga all upptänklig nytta af dessa ofantliga lokomotiv för två hästars kraft. Lassen äro så höga, att en beskedlig vandrare på trottoiren AREA