Göteborgsposten – 3 oktober 1862, sida 1

Då mr Clissold hörde detta, tog han åter buteljen ur sin ficka och satte den till sina läppar. — Jag är kall ända intill benen, sade jag och kastade en blick på honom, antydande att han skulle lerna mig buteljen. — Och jag är varm intill benen, sade han grinande och sträckte mig den tomma buteljen. Jag kastade genast bort den, eljest skulle frestelsen att krossa den mot hans skalle ha blifvit för stark för mig. Jag såg derpå efter i medicinallådan, för att se om i denna funnes något styrkande. Blott tre flaskor med medikamenter funnos qvar deri, — alla tre nätt öfverbundna med vaxduk. En af dem innehöll ett starkt hvitt fluidum, luktande likt hjorthornsspiritus. De båda andra voro fyllda med pulverlika ämnen, och utanpå dem voro deras rotvälska namn klistrade. Då jag såg litet närmare efter fann jag dock en fjerde ffaska undangömd på botten af lådan. Denna flaska var betäckt med flätverk och utanpå den stod skrifvet ordet Ingefärsbränvin. Flaskan var full! Jag tror att denna välsignade upptäckt räddade mig från att frysa ihjäl. Sedan jag ur flaskan tagit en klunk, hvilken gjorde mig till en annan menniska, stack jag den undan i inre fickan af min rock. Mr Clissold följde under hela tiden med giriga ögon mina cerelser.