Göteborgsposten – 3 oktober 1862, sida 1

— —W — — — afbrots af en mängd bisallsyttringar, men, sanningen att säga, tager det sig vida battre ut i tryck än då man hörde det från talarens läppar, och till stor del måste detta tillskrifvas den hos hr Blanche allt mer tilltagande stamningen. Något svulstigt var hans tal också på ett par ställen, såsom exempel hvarpå torde få anforas följande: ,Garibaldi står högt, högre an Aspromontes höjder, högre än jorden: nära Gud! Ur Sohlmans tal var alfbrutet af protesterande uttryck från några åhörare, men han skördade också bifall; tre .bifall stå upptagna i Aftonbladets och lika många i Allehandas redogörelser, men sanningen tordrar det erkännandet, att bisallot var mer än trefaldigt. UHela festen aflopp raskt och utan allt tör stort väsen — de tre talarne höllo sina tal, en gammal gubbe, mycket talträngd, försökte ett par tre gänger få ordet, men han nedtystades, hr Blanche tillfrågade de församlade — omkring 2000 personer — om en komit skulle utses for att uppsätta och afsända adressen, hvilket besvarades med ett ja! så väldigt, att man trodde att ljusbitarne skulle hoppa ur de trearmade träkronorna. — Ni förstår detta ej riktigt, m. h., icke så? Jo, med de trearmade träkronorna törbåller det sig så, att Stockholms Börs ej kommit att leda in gas i nedre Borssalen, hvarför vid alla s. k. högtidliga tillfällen sex stycken fyrarmade oljelampor hängas på tåg och hvarigenom i den stora salen ett ganska trefligt halfdunkel uppkommer. Vid utom: ordentliga tillfällen tillgripas äfvon träramar i triangelform, i hvilka hål äro borrade för ljusen och härigenom åstadkommes nu en törbåldt vacker effekt. Så står i det hela till med upplysningen bå vår Börs. En spesågel uttryckte, då han såg denna upplysning, sin förvåning öfver att man ej med nuvarande goda pris på kålrötter, planterade sådana kring den längs salen gående listen, hvilket, med ljusen i de urgräfda kålrötterna, skulle tagit sig utomordentligt väl ut. hälrotterna hade nog med fordel sedan kunnat säljas till någon spekulativ källarmästare. Tänk er, .salt fårkött med brynta Garibaldi-fest-kålrötter ! Konsamtionen hade blifvit förfärlig! Men allvarsamt taladt, det är ju förskräckligt att tänka sig en sådan erkläreringsmetod som den hvilken användes på nedre Börssalen i Stockholm. — Efter ett Lefve Garibaldi! ättoljdt af hurrarop skiljdes man åt, litet hvar tittande på hvarandras rock, ärmar och ryggar, der tydliga spår af sestljusen voro tillfinnandes. En annan fest firades i thorsdags afton i La Croix salong, der ett antal, man säger 400, af hr Hesselgrens vänner samlats för att betyga honom sin tacksamhet för det sätlt, hvarpå han skött sin plats såsom ordförande i Handtverksföreningen — såsom orsaken officielt uppgafs, men egentligen för att soulagera honom för det nederlag han led genom Högsta Domstolens utslag rörande den bekanta valsedeln. Inbjudningen till festen lärer varit utfärdad af konditorn Schitz, skräddaremästaren Årnell m. fl. ifriga skråvänner, hvilka tillika insamlat medel till inköp af en silfverkanna af ganska aktningsbjudande proportioner och hvilken öfverlemnats till hr Hesselgren, fylld (kannan) med Lillverspecier, hvilka uppgått till ioko mindre än 500 stycken, så berättas det. Att tal hållits är naturligt, då en man med ordet så i sin makt som t. ex. hr Årnell var ,deltagande, men något närmare om festen har ej utdunstat, ännu åtminstone, Man kan annars föreställa sig, att Attoubladet fått sitta emellan på det rysligaste sätt, Aftonbladet som så hållit efter hr Hesselgren för hans prohibitistiska åsigter och dessutom — och det var kanske det värste af allt — sagt, att — —— RE EAA EAA AE EA EE