Göteborgsposten – 2 oktober 1862, sida 1

de illustrerade den underbara noggrannhet, hvarmed kanonen kastade sina projektiler. Det första skottet aflossades med en laddning al 23 (engl.) dh. krut och en kula vägando 123 tt, under det kanonen var lagd på en halt grads elevation. Den träffade skifvan nästan en tum från den hvita fläck, på hvilken den var riktad, och i det ögonblick då kulan träffade skifvan, framsprang en ljustrimma, liksom om en kanon blifvit till gengäld aflossad från skifvan. Kulan gick helt och bället genom jernplåten, sondersplittrade timret derbakom i småbitar och träffade en af de vertikalt stående massiva jernstängerna, hvilka hon ref midtitu som en bit papper, i det hon olungade dess skrufboltar och nitnaglar åt alia häll. Skottet gick hkväl ej genom skifvan, utan qvarsatt inborrad i timret, medan dess tillplattade hufvud stannade mot den sönderbrutna jernstängen. Men den sönderbrytning kulan åstadkom var mycket värre an om hon blott trängt igenom. Det var en sondereplitiring i tusen stycken och ej något häl, och den inre jernklädningen var bugtad och bru ten på många ställen, så att, om det varit ett verkligt fartyg, ett sådant skott i vattengången skulle gjort en läcka, som ej kunnat tillsivppas. I afseende på dessa skotts verkan på jernfartyg var experimentet afgörande. Eu sådant skott mot ett träfartyg skulle ha gätt igenom båda sidorna, åstadkommit ett litet hål och gjort ringa skada, men jernet erbjöd, utan alt skydda, ett ämne for att göra sönderbrytningen, om den träffade under vattengången, till en ohjelplig skada. Det följande experimentet gjordes med en bomb med 7 (e:s krutsats. Hela tyngden af denna projekul var 131 64. och den aflossades på samma håll och med samma elevauon med en krutladdning af 25 6t. Ver kan af detta skott förvånade en och hvar. Det föregående skottet med vanlig kula på 900 alnar var för Whithworths ingenting utomordentligt, men det ansågs nästan vara omöjhgt att på samma håll få en kula genom skitvan. Men bomben gick fullkomhgt igenom allt och sprang sönder, då han mötte det sista motståndet af den inre jernklädningen, som alldeles sprängdes af explosionen, i det denna sor ett ögonblick antände timret bakom, som stodde skifvan, och kastade omkring spillror af kulan, hvilka, om det varit åWarrior skulle hafva råkat midtibland besättningen. Man kan svårligen begära någonting mera afgörande än detta experiment. Ej nog med att pansarplåten genomborrades, utan ätfven det stycke, som skulle stå emot den flathofdade kulan, dress genom timret och den inre klädnaden, samt blef i sjelfva verket ett nytt skott af 30 6å. vigt. Den sista kulan skulle kunnat förstöra en hel sida, om hon endast kunnat innehålla en passande laddning, d. v. 8. 10 eller 12 6e krut. Detta sevare vilkor, som är det vigtigaste, kan Whitworth-kulan tillfölje af sin egna konstruktion icke uppfylla, och tills detta vunnits skola nära nog alla de fördelar, som vunnits af dess ofantliga genomträngningskraft, jemförelsevis taladt, vara på visst sätt förspilda emot jerofregatter. Men då kulan en gång gjorts sådan, att hon kan innehålla en stark laddning af 10 gg. krut, skola jernfartygen, såsom vi tro, blitva nästan lika bräckliga ting som träfartygen nu äro gentemot de förfärliga Armstrongskälorna. Detta experiment med kulan ansågs derföre i afseende på hennes genomträngande kraft så tillfredsställande, att inga vidare försök gjordes dermed, och profven fortsattes nu med Horsfallkanonen på 1,200 alnar emot de oskadade ställena å samma skifva. Der ofantliga skillnaden mellan en slätborrad oct en refflad kanon, såväl i afseende på projek — ENEROTH ——