Göteborgsposten – 2 oktober 1862, sida 1

— — —— för hvarje medborgare som intresserar sig för landets allmänna förhållanden, att hålla sina ögon fastade på de torsok som nu goras i England för erhållandet af nägon bestämd norm i hansyn till motståndskraften hos pansarsartygen mot de storartade framstegen inom artilleriveteuskapen. Vi hafva torut redogjort tor det i England, 1 Skolburyness, företagna första experimentet i denna väg, och vilja nu gå all efter de engelska udamgarne redogöra för det andra experiment som 1 dessa dagar gjorts derstädes tll samma ändamål. Vära läsare torde minnas, att sista gången mr Wuhworths 12 och 74 pundare torsöktes på 300 alnars skjutvidd med kula mot jernplätar at olika tjocklek och omtång, och allvid med den mest förvånande verkan, i det den 74 pundiga kulan med en jJemtörelsevis mycket lätt krutladdning synbarligen med den största latthet drets genom en massa af 4 tums jern. Någon så stor splittring i jernskifvan ästadkoms dock ej, att den för ändamålet nedsatta komitöen blef öfvertygad om att samma förvånande verkningar kunde erhållas med en större kanon, om den föorsoktes på ett längre afstånd än 300 alnar, och mot en skilva al samma styrka som bredsidan på pansarfartyget ,Warrior. Det var för aw undanrodja de tvifvel, som ännu kunde forefinnas hos dem hvilka änau tviflade på kratten hos mr Whitworths kanon, som man nu äter gjort försök, denna gäng i närvaro af lord Clyde, sir William Armstrong, mr Whitworth samt ett stort antal artillerioch sjoofficerare. Den kanon, som vid detta ullfalle begagnades, var en vanlig framladdningskanon, ullverkad i Woolwich efter Armstrongs princip af smidt bandjern, men med den sexkautiga borrningen efter mr Whitworths refllingssätt. Dess tyngd var 7 tons 8 cwt, dess längd omkring 12 fot och kalibern: en 120-pundare, fastan den med fullkomlig säkerhet kunde laddas med dubbelt detta skott. Kanonen ställdes på en plattorm, 900 alnar från Warriorskifvan, 600 alnar längre än det hittills i Shoeburyness försokta afståndet för genomtrangandet af en så betydlig massa jern och skeppstinmer. På 800 alnars atstånd riktades äfven den stora Horssall-eller Mersey kanonen mot samma skifva. Man rorde minnas att skottet från denna kanon sista gången på 300 alnars afstånd trängde genom jernskifvan och gjorde ett stort häl midti skifvan samt krossade allt bakom denna. Beundrarne al denna nu mycket gammalmodiga slättborrade kanon påstodo, att det som gjorts på 300 alnar äfven skulle med samma lalthet kunna göras på 1200 alnar. Sedan Whitworthsexperimenterna uttörts försöktes denna otympliga och kolossasla kanon på samma afstånd, men, såsom man skall få se, med mycket olika och de mest otillfredställande resultat. Den skifva, på hvilken man sköt var vid detta tillfälle uppställd så, att den föreställde sidan af Warrior. Det var likväl icke den vanliga gamla Warriorskifvan, som under de sista tolf månaderna så standigt blifvit sönderskjuten, att hon slutligen tagits bort ur den aktiva tjenstgöringon. Det var en ny skifva, särskildt gjord för dessa experimenter, 21 fot lång och 15 hög, förfärdigad efter samma princip som den gamla — nemligen med 4, tums jernplåtar och 18 tums tvärbalkar, och innanför en jernskena af 53 tums tjocklek, — stödd af massiva upprättstående jernstänger, med ett afstånd af 18 tum mel lan hvardera. Några få skott aflossades först frår Whitworthkanonen, med små laddningar, pi len träskifva, för att få skjutvidden bestämd smen äfven dessa voro ej utan intresse, omedar