Göteborgsposten – 1 oktober 1862, sida 1

— — vexlingar sedan slutet af 17:de århundradet. Det hof, från hvilket prinsessan Maria Pia nu går att skiljas, har uppnått en mycket hög rang inom Europa, och bruden, som efter några dagar skall segla från Genua, tager med sig en stor och med alla sina långvariga olyckor ärorik nations saknad och hjertligaste vålönskningar. De lyckönskningar, som både prinsessan och hennes fader konungen mottagit från nästan alla de mest betydande städerna i konungariket, äro lika många bevis på det djup af känsla, hvartill troheten mot den regerande dynastien redan inträngt i italienarnes hjertan. Vackra, eleganta och dyrbara bröllopsgåfvor ingå från alla håll, liksom för att påminna den afresande kungliga damen om, att hennes fosterland ej ällenast är de sköna konsternas vagga, det tempel i hvilket det sköna blifvit ifrigast och hängifoast dyrkadt, utan äfven det land, der de lifligaste känslor ingifva de lyckligaste tankar och sinnrikaste sinnebilder. Italienarne önska infläta sig i den tilldragande varelses hjerta, hvars lit skall blomma i andra trakter, hvars ynnestsol skall lysa öfver andra folk. Det är ej det sällsyntaste och dyrbaraste, det som skulle mest tillfredsställa eller fängsla en ännu icke 15 årig flickas sinnen, som prinsessan skall föra med sig såsom minne från sitt land. Det är tvärtom det som skall starkast påminna henne om sjelfva fosterlandet, det som skall tydligast tala till henne om den kärlek hon lemnar efter sig, det som skall mest slå an på hennes hemkänslor. Staden Turin har i stadshuset utställt ett album med herrliga teckningar och aqvareller, som illustrera de ställen, der den unga bruden tillbragt sin barndom. Iitelbladet föreställer en ny af Turin, med det Alpernas diadem som omgifver dess yppiga slätt; derpå följa det kongl. slottet, ett alkovrum i samma slott, Piazza Castello, Piazza Vittorio Emmanuela, Valentino, Superga, Slottet Moncalieri, Vapentorget, Candiasjön nära Ivrea, etc., jamte bonddrägterna uti några af de subalpinska dalarne. De bäst kända artisterna här i landet, Bossoli, Gouin, Camino och en hop andra, hafva will det yttersta ansträngt sina talanger, for att göra boken värdig de vackra händer, för hvilken den är ämnad. Samma album innehåller äfven porträtter utaf några af de prinsessor ur hennes hus, som före Maria Pia sutit på Portugals tron, samt en målning, föreställande då en utaf dem, Mathilda af Savoyen, landsteg i Oporto. Man kan ej tänka sig någonting smakfullare, än det hvita pergamentsband, hvari denna dyrbara volym blifvit bunden, i den enkla men utsökt eleganta italienska stilen från sexsonde århundradet, hvilken andra nationer i alla tider gerna velat esteraga. Signor Vezzosi i Turin har bundit boken; knäppena och andra ornamenter af massivt guld, drifna efter en teckning af Benvenuto Cellini, äro förfärdigade af Thermignon och Pernetti. Albumet ligger på ett litet bord efter en teckning af artisten Antonio Bobbio. Florens och Milano hafva beslutat att ej öfverträffas af Turin i bevisen på tillgifvenhet för deras konungs dotter; och vi höra från Neapel, att municipalitetet sändt en lysande prydnad af korall, utförd derstädes och värd 4, 500 dukater. Den mest betydande brudgåfvan har likväl kommit från den en gång ifrigaste af alla italienska patrioter, hans helighet påfven Pius IX. Prinsessan Maria Pia föddes d. 16 Okt. 1847, just vid samma tid då de förhoppningar, som väckts hos italienarne genom de första handlingar, som utmärkte den välvillige Mastai Ferrettis prestadöme, uppnått sin högsta spets. Carlo Alberto, som var en ej mindre religiös än ärelysten furste, utverkade