Göteborgsposten – 1 oktober 1862, sida 1

för att välkomna mig — och beslutet att, ifall någonsin min fot ännu en gång finge trampa Englands jord, närmare undersöka tviflet om min fars femhundra pund. — Kom nu med mig Alfred, fortfor jag, sedan jag sagt honom allt det ofvanstående, och låt mig ute i den friska morgonluften berätta dig huru detta budskap kom att bli skrifvet och anförtrodt åt hafvet. Vi gingo sakta utför trappan och låste, utan att störa någon, upp förstugudörren. Solen steg just upp öfver horisonten då vi lemnade byn och togo vår väg uppåt klipporna. Så snart som hafvet visade sig för våra blickar, började jag åter min historia som jag qvällen förut blott berättat till hälften. Denna gång fullföljde jag den ända till slut. Som du kommer ihåg, (voro mina första ord till Alfred) gick jag för tre år sedan i egenskap af andre styrman ombord på Peruvian om nio hundra tons drägtighet. Vår destination var omkring Cap Horn till Truxillo och Guayaquil på vestra kusten af Syd-Amerika. Från sistnämnda hamn skulle vi återvända till Truxillo och der intaga en annan last, med hvilken vi skulle återvända hem. Detta var de enda instruktioner som meddelades mig, då jag för tre är sedan undertecknade skeppshandlingarne tillika med egarne.