Göteborgsposten – 30 september 1862, sida 2

kor sedan ångf. Bores rederi för det attåädetsamma tillät fartyget taga omvägen hit och bogsera Svea till hufvudstaden. Detta förorsakade visserligen någon tidsutdrägt, men turen fullgjordes likväl. Om detta var klandervärdt hvad skall man då säga om Göthas rederi som rycker fartyget ur sin tur mellan hufvudstaden och Helsingborg, sedan fartygets resa blifvit annoncerad hela vägen i omkr. 10 städer der detsamma brukar lägga till, och i stället låter det öfvertaga skånska Sveas måhända mera lönande tur till Göteborg? Månne icke detta kan kallas att narras i stort? Flere resande anlände hit, efter att hafva rest 10 mil och längre, för att gå med Göthatill Blekinge och Skåne, och möttes här af den säkerligen icke behagliga underrättelsen att detta fartyg företagit en annan resa och icke alls kommer hit. Nog är det minst sagdt oförsvarligt att så behandla allmänheten. Medalj. K. M:t har tillåtit arrendatorn af Torreberga egendom i Malmohus län att i band med provinsens färger å bröstet bära den belöningsmedalj, som hushällningssällskapet tilldelat honom, för det han på ett kraftigt sätt bidragit till införande af förbättringar i ortens landtbruk samt derunder bildat en mängd ynglingar ull praktiska landtmän. Rofdjurs härjningar. Från norra Upland skrifver en Upsala-Fostens korrespondent: På många år har man icke hört att vilddjuren, lo och varg, gjort så mycken skada i denna trakt, som handelsen varit under sensommaren af detta år. Inom Björklinge, nordvestra delen af Wiksta och södra delen af Wendels socknar ha flera nötkreatur och en mängd får blifvit dödade; en bonde har mistat 14 får och för en annan dels dödades och dels dödligt sårades 11 st. får under en natt i början af Augusti. Olyckshändelse. I Gefleborgs län har den ovanliga olyckhändelsen inträffat, att en bonde i Färila socken, under det han och trenne af hans grannar, efter behörig pålysning i sockenkyrkan, voro sysselsatta med utsättande af giller, s. k. drag för fångande af elgdjur, af ovarsamhet sjelf ingick uti ett af de utsatta gillren, hvaraf hände, att spjutet eller s. k. skäcklet, som var fästadt vid ändan af en läng käpp, genomborrade hans kropp från sidan något utanför högra armen och utgick under och genom bakre delen af den venstra. Döden följde nästan ögonblickligen. Karlen var vid tillfället fullt nykter och redig. Warbergs skarpskyttekår har vid en kollation i Rydbergska trädgården d. 22 d:s tilldelat sin instruktör, löjtnant Hjort, ett dussin silfvermatskedar, såsom erkänsla for hans nit och hasda möda. Till festen var äfven inbjuden egaren af Warbergs mekaniska verkstad, hr E. W:m Prytz, som skänkt kåren en skottafla af jern. Ny skarpskyttekår. Från Arvika skrifves till Åmåls Veckoblad: Den lilla Elgå socken har nu föregått häradets öfriga socknar med ett vackert exmepel, genom bildandet af zen skarpskyttekår. Ehuru liten denna församling är, så tros det likväl, att 2:ne korporalskap der snart skola blifva tecknade. Linköpings friv. brandkär firade d. 27 d:s sin sjerdedelssekelssest, eller sin 25åriga tillvaro, genom en gemensam sexa vid Nyqvarn. Patent har kommerskollegium beviljat William Kempe från Leeds i England å en af denne upplunnen ruggmaskin för anvåndande af kardläder i stället för kardborrar. Gammalt trä. En insändare till Skara tidning berättar att vid reparation af HärlunIda kyrka har en bräda påträffats som hade årtalet 1636. Den utgjorde en del af baksidan till ett gammat skåp, hvari kyrkans handlingar förvaras, och man tror att den förut haft sin plats öfver dörren till den gamla kyrkan, som refs år 1781. Till hästskötseln. En insändare fäster i tidningen Barometern landtbrukares uppmärksamhet på nödvändigheten af att under hösten aflägsna de s. k. ignetterna, från hästens framdel, emedan dessa djur äro ägg, lagda af häststynget, hvilka genom slickning transporIteras till hästens inelfvor, hvarest de under svintren förvandlas till maskar (larver), som på svären synas fasthakade i hästens tarmkrona och hvarefter de i spillningen förvandlas till nya häststyng. Aflagsnandet kan ske genom kam; ning, skrapning med passande knifvar t. ex. liecknifvar o. d. A Men hurn skulle en man sådan som jag