Göteborgsposten – 30 september 1862, sida 1

lättast skulle bli torr och varm, ifall ni genast ginge till sängs ? — Nej, svarade jag och såg i min tur skarpt på honom, det tror jag icke. Innan mera kunde yttras hördes en glädtig röst inifrån ropa: — Hvad är det fråga om, värd? Hvem är det? — En sjöman, att döma af hans utscende, yttrade värden, i det han vände sig från mig och talade inåt rummet. — Låt oss få in sjömannen, sade rösten. Låt oss taga in honom i klubben blott för denna afton. En hel mängd röster yttrade derefter Hör! Hör! på ett bögtidligt sätt, liksom hade de varit i kyrkan. Derefter hördes ett hamrande, liksom i en tunnbindares verkstad, hvarpå värden fattade mig i armen och stötte migin i rummet. Och der var jag nu inne i klubben. Förändringen från tjockan utom bus till det varma rummet och de skimrande ljusen förvillade mig så helt och hållet, att jag stod blinkande. och betraktade sällskapet, mera lik en uggla än en man. Härpå yttrade sällskapet återigen: Hör! Hör! Jag svarade ganska ordentligt: IIÖr! Hör! anseende att detta på klubbens språk betydde: Uuru mår ni! Värden förde nig derpå rundtom bordet, der jag fick en afton