Göteborgsposten – 29 september 1862, sida 1

snurran spunnits ut och att mötet var applöst. Men icke heller kunde den unge fiskaren afhålla sig från att framställa sina frågor. Detta föranledde berrarne af Kung Arthur, som just höllo på att taga på sig sina ytterrockar och hattar, att anse Alfred Raybrock som litet vriden, och några af dem hyllade den åsigten att kaptenen var hans vaktare. Som ingen af de närvarande vågade väcka den mäktige Parvis, öfverenkoms att en tung ledamot af klubben skulle liksom af en händelse ramla omkull emot honom och sedan draga sig tillbaka på vördnadsfullt afstånd. Detta experiment utfördes så lyckligt, att mr Parvis sprang upp från stolen, mycket belåten med sig sjelf, derföre att han sof så lätt och alltid, när det behöfdes, kunde vara spritt vaken, Den respecktable mannen såg följaktligen helt strålande ut. Han skämtade med klubbens lifligaste ledamot öfver att denne var en ,,softuta och det med en humor som förut ansågs alldeles oförenlig med hans ansvarsfulla plats i samhället. Småningom begaf sig sällskapet ut i den kalla natten, och kaptenen samt hans unge följeslagare blefvo lemnade allena. Keptenen hade så uppfriskat sig genom att skaka hand med hela sälskapet, att han ej hade brådtom att gå til sängs. — Imorgon bittida, sade kaptenen, måste