Göteborgsposten – 25 september 1862, sida 1

—— —l—k— ( — vel om en regelbunden utveckling af den produktiva förmågan. Med undantag af fyra år — 1831, året efter julirevolutionen; 1841, året efter förvecklingen i öster; 1847 efter den stora handelsoch finanskrisen; och 1848, året efter en ny revolution — allt tider då landets normala ställning var törvirrad — visade de ordinarie inkomsterna en årlig tillökning af 20 å 30 millioner francs, under det att den utländska handeln visar en motsvarande tillökning at nära 100 millioner francs pr år. Det verksamhetsfält, som nu öppnade sig för en regering med oinskränkt makt, s ntes nästan gränslöst. En ny kris, våldsammare an någon föregående, hade nyss pasverat och intet behöfde nu hindra eller uppehälla regeringen, hon kunde Sopa bort alla hinder — hela, hjelpa och lifva den nationala produktionen. Det fanns likväl i de financiela tabellerna sedan 1830 något, som måste leda till betraktelse och råda till försigtighet. Oaktadt den ständiga tillokningen al statens ordinarie inkomster, finnes det dock under hela tiden blott sex år, som sluta med ett nominelt otverskott; under det alla de andra, 1851 inberäknadt, visa ett större eller mindre deficit. Från 1840 har deficit varit sed utan undantag, så att efter aderton år juliregeringen lemnade en börda af 42 millioner rentes mera än dess föregångare, förutom en svälvande skuld af nära 500 unllioner francs. Åtven den andra republiken ökade skuldsumman, så att den svärvande skulden uppgick ull 614 millioner. Denna förvända sträfvan hos utgisterna att ej allenast hålla jemna steg med de ordinarie inkomsternas ökande utan afven otverst:ga dem tyckes dock hafva gjort föga intryck tilltolje af den underbara elasucitet, som ej allenast statens inkomster, utan äfven den nauonala produktionen visade under sorsta året af kejsardömet. De förra, som genom 1848 års kris sjunkit från 1,351 unllioner till 1,207 år 1848 och endast uppnätt summan 1,273 år 1851, uppgingo med entill 1,336 millioner, eller nara summan af det mest produktiva äret tore revolutionen, visande en årlig tillokning af 63 millioner. Foljande året voro de 1,391 millioner, en ny ullvokming af nära 60 millioner, och 40 mill. högre än något föregående år. A andra sidan uppgick den utländska handeln, som år 1851 nått sitt maximum — newl. 2,787 millioner —, 1852 till 3,120 mill., eller en ullokning på ett är af 333 millioner. Detta förvånande resultat, som visade ig nästan innan något kunde göras för av uindanrödja hindren och gifva ny impuls åt verksamheten, var af natur att rättfärdiga uven de djerfvaste beräkningar. Några tå ws delicit syntes vara af föga vigt, då resur serna ökades i sådan grad, isynnerhet om en tor del af bristen härledde sig af utgifter or allmänt nyttiga arbeten, och hvilka deröre kunde anses såsom mer eller mindre einstgifvande. Men om vi icke antaga någon sådan lind och obegränsad tro på elasticiteten alls andets ressurser, blir den financiela adminitrationen alldeles obegriplig; och vi skola ; särnast visa hela virrvarret af Frankrikes ioanser, hvilka, om ej en förändring inträder, 3 äl dock tll slut blir en farlig mina under s ystemet. fl n