Göteborgsposten – 25 september 1862, sida 1

togs af mr Parvis med den djupaste vrede och besvarades med häftighet, förtrytelse och förakt. Det fanns intet annat att göra än att läta den fortrafslige hr Parvis vara der han var, och han föll ånyo utan tidsförlust i en utmanande slummer. Snurran sattes nu åter i rörelse och hven och surrade nästan rakt fram emot den unge siskaren, så att kaptenen rådde honom , att hålla sig rak och bereda sig på det värsta-. Men snurran tog snart en annan riktning och foll framför en skäggig man med fördelaktigt utseende (en som utförde arbetsritningar för maskinerier, — underrättades kaptenen af sin närmaste granne) och hvilken genast tog upp den liksom en af en fiende kastad handske. — Oswald Penrewen, sade ordföranden. — Här ha vi då ändtligen den okristnade, hviskade kaptenen till Alfred Raybrock. Den okristnade tyckes vara genast färdig eller hur ? Det var verkligen så. Mr Oswald Penrewen började utan ett inledande ord på följande sätt : — Min berättelse är en spökhistoria, som min bror upplefvat. Den hände honom för tjugo år sedan, medan han med sin skizzbok i hand vandrade bland Alperna för att samla vyer för ett illustreradt arbete öfver Schweiz. Sedan han genom Brunigpasset inträdt i Ober