Göteborgsposten – 25 september 1862, sida 1

göra oss den gamla frågan: År det regerin gen, som bestämmer folkets id6er och karak ter, eller är regeringen blott en reflex af fol kets natur? I Frankrike hafva regeringar följt p: hvarandra, hvilka burit de mest olika nami och titlar, men alla varit lifvade af samm: afvoghet mot den enskilda friheten och likbegifna på att centralisera och lägga sig ut allting. Man kan lätt inse, att ett dylikt sy stem och förmynderskap, länge bibehållet, bi dragit till att försvaga den individuela kraf ten och efter hand ur folkets sinne utplån; gränslinien mellan den enskildes bemödander soch regeringens mellankomst. Men antinger måste denna gränslinie ursprungligen varit ganska dunkel, eller den enskilda kraften svag och tillfolje derat tanken på en jordisk försyn mycket tilldragaude; ty i alla de våld: samma förändringarne under de sista åttatic ären se vi ej det ringaste spår till en reaktion af den individuela känslan emot detta formynderskap. Raseriet har ej varit riktadt emot regeringens förmätenhet att vilja spela Försyn, utan emot det sätt hvarpå hon uppfyllt sitt värf — emot det företräde hon visat en klass af befolkningen och den orättvisa hon begått emot en annan. De, som tro sig ej hatva någon del i den jordiska forsynens ynnest, gripa till vapen, för att fordra sin rätt. Det är alltid Jrome Paturöt på upptäcktsresa efter den bästa Föorsyn— en som är allhändad och finner utvägar att tillfredsställa hvar och en. Saken är ej lätt, och alla de, som lagt händer dervid, hafva misslyckats den ene elter den andre. Godsinta faderliga konungar af den gamla skolan, församlingar af tredje ståndet, nationalkonventer af folket, konsuler och kejsare genom svärdets makt, aristokratiska konunger med Guds nåde, anspråkslösa borgarekonungar med folkets vilja, konstitutionela doktrivärer, filautropiska skalder, fulla af entusiasm, demokrater, socialister, kommunister, stränga republikanska soldater — allt förgafves. För mycket i en riktning, eller för litet i den andra: ingen bar funnit den rätta jemvigten. De sista tio åren hafva varit vittne till ett annat forsok, att torverkliga detta ideal af en regering, hvarefter fransmännen så länge sökt. Det är i en förut osedd skala och ull sin natur mycket olika med de försök som förr gjorts. Det är ej aågot blindt samlande, eller vildt rusande etter teorier och bedrägliga illusioner. Det är ej någon tvekan om arbetet eller ryggande tillbaka för tljderna. Det var från borjan ett sorut ötverlagdt och erkändt beslut att öfvertaga rolen af fransk försyn och göra fransmännen yckliga emot sin vilja. Det finnes ett sällsamt och kändt officielt lokument, hvilket skall väcka kommande slägens förvåning och blifva en ovärderlig källa) ill upplysningar för kejsardömets historiokrifvare. Detta dokument är Bulleun des ois, en förteckning ötver de lagar och kunsörelser, som skapats under de sista tio åren. lvarje år bildar åtskilliga stora volymer och kar kungörelserna och lagarne med nya hunIraden. Massan deraf är så förvånande, att nan knappast vet, om man skall bäfva för let arbete, som ansetts nödvändigt, för att röra fransmännen lyckliga, eller om man skall eundra den produktivitet och flit, som utföranlet af det kolossala verket kräft. Alla legisaturer i Europa tillsammanstagna hafva påf le sista tio åren icke varit så produktiva, ch huru långt mera ha de ej bltvit efter i fseende på qvaliteten! Deras små lappnin-sar synas riktigt löjliga vid sidan af en sål: ——