Göteborgsposten – 23 september 1862, sida 1

märkt man skulle bli borttagen i blomman af sia ålder. Men jag tror ej derpå! Han var aldrig för mig annat än rätt och slätt James Lawrence — en ung man, hvilken som gosse bade vadat barfotat öfver strömmens stenar såsom ledsagare for besokande; som blifvit upptagen af en främling och anständigt uppfostrad; so begagnat sig af gin lycka och utfört nagra vackra ingeniörsarbeten; som hade kommit tillbaka efter några år, för att blanda Lanreansboarne med sin glans och ara och krossa lilla Amy Livingstones hjerta. Det enda goda jag vet om honom är, att han gaf sin fattiga gamla Mor en pension; men han besökte henne sällan, och aldrig sedan Amy Livingstone dött — icke ens under hennes sista sjukdom. Vi undrade alla på hvad som fört honom hit, då ni sågo honom dagen förrån han blef funnen död: men det var hans öde och han kande ej halla sig härifrån. Detta är min äsigt om saken. Hela Lanrean funderade på huru han dött och innevånarne ha hvar sin gissning. Äfven jag har en bestämd åsigt och jag behåller den. Jag har aldrig fått något skäl att ändra den, tvärtom. Jag tror hvarken att han kastade sig sjelf utför klippan, eller att ban gick vilse eller att han blef nedkastad; nej, tag tror att han blef neddragen, — neddragen af någonting nedanför. Då I han hört de anteckningar, han gjort i en liten