Göteborgsposten – 23 september 1862, sida 1

med delgisvandet af en notis, som jag nedskref i ett till er, m. h., för tre veckor sedan afsändt bref, som dock aldrig framkommit, — nemligen, att den på Conradsberg intagne artisten från Göteborg skrifvit ett bref till Garibaldi och verkligen af denne fått emottaga ett svar, dateradt Palermo. Då ni trohgen meddelar era läsare det i eexaltationens ögonblick skrifna brefvet och Garibaldis svar derpå, vill jag ej upptåga utrymmet i mitt bref dermed. Den nämnde artisten har några dagar varit i staden för att göra en uppteckning af sitt bo och har under dessa dagar varit ötverlemnad i en sköterskas vård. Man kunde på förhand ha sagt hur det skulle gå med denna bouppteckning. Den blef naturligtvis icke af. Patienten försäkrade en honom nära anhörig att han redan hunnit till n:o 109 och detta lät nog bra, men i sin voxaltation hade han borjat med 101 och på 5 dagar hunnit till 109. Denna sin frihetstid begagnade han äfven att skära ut hufvudena på några al figurerna på sina bästa taflor. Utom sina aadra ideer rörande sin intima bekantskap med Napoleon, Garibaldi och Alexander har han nu äfven fått den att han blifvit katolik, hvartill en högt stående person, säger han, förledt honom. Och en sådan person lemnar man i flera dagar att styra och ställa som han vill under bevakning af en svag stackars qvinna, som han naturligtvis ej det minsta vårdar sig om. Under sina lugnare ögonblick har han dock på Conradsberg kopierat en berömd mästares tafla. Ett parti inom high life väcker ej så obetyligt uppseende här. Från utlandet hör man ibland talas om partier mellan personer af något olika ålder; det är visserligen ej här fråga om någon rask hundraåring, som gifter sig en 20-årig flicka, men det är något iden genren: Kan ni tänka er något absurdare — efter våra förhållanden, — än att den snart nog ättioårige öfverintendenten Anckarsvärd, bror till Carl Henrik Anckarsvard, i dagarne gilt sig med ett visserligen ej så ungt, men dock jemförelsevis ganska ungt fruntimmer, m:ll Elien Nyström, dotter till intendenten Nyström. Bruden bör ej kunna vara mer än 27 år och har varit en utomordentligt firad flicka Men så går det med de firade flickorna — de välja så länge bland väplingen att de stanna i starren. Det påminner om komedien Amourenx par depit; det är gudnås ofta fallet att denna komedi spelas i vårt societetslif — hur många ha ej blifvit olyckliga genom ett ögonblicks uppbrusning! Efter vigde komma de döde, det är ju så ordningen inom tidningsverlden, och så bör det också vara. Tillåt mig derfore egna några minnets ord åt en svensk, som, om han också ej här bemma varit så oklanderlig, dock I Amerika bidragit till att göra svenska namvet högaktadt. Eti större mod, en större per: sonlig tapperhet, en sådan till öfverdåd gränsande oforvägenhet, som utmärkte premierlojinanten vid flottan, Gustaf Bildsteim Hellday, har man på senare tid ej hört prof på. Heloday var en lofvande ung man, med godt hufvud och ett godt utseende som få, beundrad af qvinnor och skicklig militär. Hans affärer voro deremot ej de bästa och, gudnäs så visst, det händer som oftast med dylika personligneter. Men hvad som är säkert det är, att hjertat det var godt Elfter att på vinst och förlust och genom några vänners understöd ha blifvit satt i tillfälle att lemna sosterandet, der hans personliga frihet ofta nog vahotad, anlände han till Amerika straxt vid början af det medborgerliga krig, som nu der ett par år rasat. Han vann anställning och visar de flera prof på utomordentligt mod, blef öfverstelöjtnant och chef för Nevyork Coast Guards samt placemajor på det isynnerhet i