Göteborgsposten – 20 september 1862, sida 1

sens kacklande skara. Han håller sitt trontal, i hvilket han tillropar menniskobarnen: Bort med parasollerna och sommarhattarne, tram med ytterplaggen, gummigaloscherna, regnkapporna och paraplyerna; sätten in dubbelfonsterna och kopen ved, ty nu är det jag, som med Guds nåde är herre på täppan ! Till lundarne säger han: Afkläden eder den gröna drägten, jag hatar denna en föregående dynastis färg, ikladen eder mina färger, de gula och bleka, så tramt jag ej skall låta mina hejdukar, stormarne, piska edra lemmar gula och afslita edra kläder! — Naturen och menniskorna måste lyda den barske herrns besallningar. Gula blifva lundarne, gula blifva anletena; gult är hof och modfärgen. Hösten kommer dock ej och öfverraskar oss; han har nog länge skickat sina förebud. Öfverraskningar hafva deremot blifvit oss beredda af den kgl. familjen samt af — fru Cesar. H. M:t, som alltid gerna reser fort, hade tänkt att denna gång kunna på halftannat dygn tillrygga vägen mellan sina båda hufvudstäder; men herrskaren öfver 6 millioner menniskor måste denna gång böja sig för stormen, och först femte dygnet efter afresan från Kristiania anlände den kgl. familjen till Stockholm. Menniskan spår, men Gud rår! — Hvad den öfverraskning angår, som fru Cesar beredt oss, så var äfven den på sätt och viss föranledd af en liten storm, men en storm i ett vattenglas. Den var en vindpust, eller kanske en kindpust, så ögonblickligt tillkommen, att man ej hann sansa sig förrän allt var förbi. Det ses nu att sångarparet har för afsigt att ännu en gång härstädes gifva en konsert. Det måtte vara sormöget folk, yttrade en person vid underrättelsen härom. I början af nästa vecka förestår en ovanligare högtidlighet, i det elementarläroverkets nya byggnad då skall invigas för sin bestämmelse. Den storartade byggnaden har redan någon tid varit så färdig, att lärosalarne kunna begagnas, och i dessa dagar har det höga träplank fallit, som från Rosenlundsvägen skymde byggnaden, så att numera den ståtliga sagaden är fri för åskådarnes blickar. Programmet för invigningen, hvilken kommer att ega rum nästa tisdag, lär ännu ej vara fullt färdigt. Högtidligheterna lära komma att bestå i procession från f. d. Gymnasiihuset till den nya läroverksbyggnaden, å hvars stora sollennitetssalong läroverkets eforus, biskopen d:r Björck kommer att hålla tal, företrädt och efterföljdt af kantater, med för tillfället författade såväl ord som musik. För damer, hvilka böra intaga sina platser före processionens ankomst, lär ett bestämdt antal biljetter blifva reserverade; hvaremot de herrar, hvilka önska öfvervara invigningen, böra sluta sig till processionen. Rektors inbjudningsprogram lär komma att innehålla en utredning af Hvitfeldska donationen. Sistlidne måndag var en för vår skärgård rätt betydelsefull dag. Det var nemligen då den fridlysta tiden för försäljning och fiske af hummer utgick, och att fiskeriallmogen begagnat sig af rättigheten, det har tydligt kunnat skönjas i den högst ovanligt rika tillförseln under senare dagarne af detta omtyckta skaldjur. Följden af denna stora tillförsel har äfven varit sällsynt låga priser; man bar tillochmed kunnat köpa hummertjoget för 1 rdr 50 öre, ja äfven för 1 rdr. Att humrarne till detta pris voro små, är naturligt; men så kunde de också genom sin billighet hitta äfven till fattigmans bord. Det vill synas som det 3 månaders långa förbudet mot nummerfångsten på senare åren gjort detta fiske betydligt godt; och ehuru man visserligen öfverallt på vestra kustens badorter äter hummer om somrarne, är dock fisket under