Göteborgsposten – 19 september 1862, sida 1

dra Nelly från att nafsa tag i den utgående flickans vador. En erfaren resande inser snart, mina herrar) att man måste äta för att styrka sina krafter, äfven om man under måltiden skulle behöfva tillsluta både ögon och näsa och öron, som råda en att icke förtära något. Jag började derföre med energi äta af omeletten och hade redan aväljt en half bägare vin och vatten, då en tanke plötsligt slog mig, hvilken kom mig att åter nedsätta glaset på bordet. Jag hade ej förr gjort detta än jag åter förde det mot mina läppar, tog mig en ny klunk, kringrullade drycken två eller tre gånger i munnen och åter spottade ut den på golfvet. — Åh, Nelly! sade jag med ett försök att jaga tanken ifrån mig i det jag blickade ned på min hund som med hufvudet åt sidan noga betraktade mig — åh Nelly! hvilka enfaldiga galenskaper börjar jag ej inbilla mig! Och hvad tanke var det som jag på detta sätt betecknade? Hvad var det som gjorde att jag höll inne midt under det att jag drack? Hvilken ide hade gjort, att jag nedsatte mitt glas med halfva dess innebåll qvarstående deri? Det var en misstanka, drifven rakt och snabbt som en pil in i min själs innersta gömslen, att det vin jag nyss druckit och hvilket jag tvärt