Göteborgsposten – 19 september 1862, sida 1

berättelse om affären kunna bevisa den tredje stora egenskapen, som presidenten tillerkänner honom. Men i alla händelser är ej ulldragelsen angenäm för Nordens högmod och skall ovilkorligen berötva Pope den utsigt han för tio dagar sedan hade att bli placerad otver MDUlellan såsom befälhafvare för de forenade armöerna. Redan har i Newyork höjts ect skri om att han rent af bör afsättas eller sändas till Minnesota, för att der göra eu motstånd mot de vilda indianerna, som han synes oförmögen att göra mot söderns krigare, samt att någon bättre måste sättas i hans ställe. Men här uppstår en annan fråga, och den gör sig en hvar: Hvem är bätre? År det Buell? Han sväfvar sjelt i en ofverhängande fara, och utmärker sig genom att göra ingenting. År det MeClellan? Han bar blifvit prötvad och befunnen oduglig. Ar det Halleck? Han har blifvit slagen af Beauregard, och kan bli slagen ännu en gång al on skickligare general. År det Burnside? Han är för ung och oerfaren. Är det Mitchell, astronomen? Han står i onådens skugga tor händelserna vid Athen och misstros at styrelsen. Är det Fremont? Det vore därskap och skulle bekrätta det utslitnaste bland alla utslitna ordspråk, att himlen slår den med vansinne som han vill förderfva. Är det Butler? Himlen förbjude det! om det bletve han skulle tillochmed söderns qvinnor gå ut med dolkar — eller med saxar, i brist på bättre vapen — för att nedergöra de förhatade yankees. Är det Hunter? Han har intet gjort annat än predikat negrernas jemlikhet med de hvita, hvilken bela norden tornekar i socialt hänseende, och nio tiondedelar af samma nordstater forkasta såsom en politisk omöjlighet. Ar det Phelps? Han har blifyu afskedad tor insubordinauon. År det Kurchin? Ej så länge Mitchell ännu lider for hans misstag. Med ett ord sagdt, det finnes ej en general i Norden, som folket har det ringaste förtroende ull, så vida det ej skulle vara Halleck; och är han en man som är omständigheterna vuxen, skall ban med ens gå i fält samt pröfva lyckan i en stor drabbning om hvem som skall besitta Washington. Tillsallet är storartadt. Om han begagnar sig deraf och vinner, är han nordens herre och kan göra och bli hvad han behagar. Forlorar han, är han blott ännu en kiselsten på nodvandighetens vidstrackta strand. Vägen skall skölja öfver honom, och ett nytt namn upptaga hans plats tör att möta bättre, sämre eller hkadana öden. Eller ock skall fred slutas, och ingen general, hvarken god eller dålig, behöfvas.