Göteborgsposten – 18 september 1862, sida 2

vana förstod betyda, att hvad än min mening kunde vara, Nelly likväl höll med mig. Då jag först steg in i huset hade jag befallt fram en omelett och en butelj vin. Då jag nu satt och väntade på detta, observerade jag att min värd allt då och då lemnade hvad han hade att göra i det andra rummet — der jag förmodar att han tillagade min måltid — för att komma och förstulet titta på mig genom glasdörren, som förband det rum der han var med det, hvari jag befann mig. En gång hörde jag honom äfven gå ut, och jag kände mig viss på att han gick till stallet för att noggrannare undersöka värdet af min häst och mitt åkdon. Jag fick i mitt hufvud att min värd var en förtviflad bandit, att förtjensterna af han yrke ej räckte till att underhålla honom; att han anmårkt det jag var 1 besittning af en mycket dyrbar häst och af en packning, i hvilken det förmodligen fanns saker af värde. Dessutom hade han helt säkert sett, att jag hade värderika saker på min person, inbegripet en summa penningar, utan hvilken jag icke kunde resa omkring från stad till stad, såsom han såg att jag gjorde. Medan jag roade mig med dessa glada reflektioner inträdde en liten flicka, omkring tolf år gammal, genom glasdörren, och sedan hon hedrat mig med en lång bligning, gick hon till