Göteborgsposten – 18 september 1862, sida 2

Fran Utlandet. Ju närmare man betraktar den italienska frågan och Frankrikes ställning till densamma, desto bättre finner man, huru den vid stunden för sin lösning skall komma att omfatta många olika intressen och i stor grad uppröra sinnena. Det visar sig nemligen ganska tydligt, att Napoleon ej vågar på sig ensam taga ansvaret för den stundande djupa revolution inom den romerskkatolska kyrkan, som måste blifva en följd af påfvens beröfvande af sin verldsliga makt. Han har länge vacklat mellan sammankallandet af en europeisk kongress, för att åt denna öfverlemna den romerska frågan, och ombildandet af Frankrikes egen lagstiftande församling, så att nya liberalare elementer i densamma kunna inträda och bilda en motvigt mot det derigenom starkt representerade ultramontana partiet. Men Napoleon har tyvärr vacklat för länge mellan dessa båda utvägar, och Garibaldis uppträdande på den italienska halfön har plötsligt ökat i högsta grad kejsarens ansvar för det han ej ser den frihetsälskande italienska nationens önskningar till godo. Han måste nu taga ett steg i endera riktningen för eller mot Italien. Hans egen dynastiska politik är till sin rätta natur sannolikt för en italiensk konfederation, genom hvilken han skulle få några bonapartister till sina lakejer på halfön. Denna plan har strandat mot en högst oväntad energi och kraft hos den italienska nationen. Det är sannolikt att kejsaren insett detta och nu lutar till ett enigt Italien såsom hans bästa bundsförvandt, ty en italiensk allians utgör en af de bästa stödjepelarne för äfven hans dynastiska politik. Garibaldi har ruskat upp autokraten och denne arbetar synbarligen på uttagandet af något vigtigt steg, hvad man än må säga om det otium Tusculanum han nu påstås taga sig i Biarritz. Inom den allmänna dikussionen bafva nemligen plötsligt frågorna om en kongress och nya val till lagstiftande kåren inkastats. Kon gressen diskuteras af den nya hofpartisorganer La France — valen af en alltid väl under rättad och från god källa inspirerad veckotid ning, Esprit Puplic. Vigtigast är härvid de senare bladets uttalanden, till hvilka vi i nt föreliggande fall antagligen kunna sätta någo så när förtroende. Bladet framhärdar i sit