Göteborgsposten – 17 september 1862, sida 2

två och tretio år derefter, anseende att han mått bättre och icke sämre af bändelsen. Vidare måtte västen tillbort mr Parvis fader och bade en gång åtföljt honom, jemte ett par damaskor, till grufarbetarnes i S:t Just årliga fest, der den utomordentliga höndelse inträffade hvilken sedermera gjorde västen märkvärdig i historien. Men mr Parvis förklarade dock ej på ett tillfredsställande sätt västens ryktbarhet, hvilken till största delen måste af sällskapet på god tro antagas, i anseende dertill att ifragavarande gentleman totalt afglomde alla de omständigheter som gjort dess ryktbarhet. Han var, trots alla försök att upplifva bans minne, tillochmed ur stånd att upplysa herrarne af Kung Arthur, huruvida det var en tilldragelse af naturlig eller öfvernaturlig beskaffenhet. Sedan mr Parvis på detta sätt fullgjort den skyldighet som henom af snurran blifvit ålagd, kastade han en trotsig blick ut ur tobaksrökend liksom ville han se den man som kunde göra efter hvad ban nu gjort, hvarpå han försjönk inom sig sjelf. Broderskapet var försänkt i begrundande öfver mr Parvis framgångsrika tal, och ordföranden var nära att ännu en gång taga sin tillflykt till snurran, då unga Raybrock, hvilken kapten Jorgan med svårighet ända hittills hållit tillbaka, reste sig upp och sade att han önskade göra mr Parvis en fråga.