Göteborgsposten – 17 september 1862, sida 2

att mottaga en applåd, hvilken också ej tycktes vilja låta vänta på sig, blef hon oangenämt osverraskad af att oämnde applåd nedtystades af en temligen skarp hyssjning. Ur stånd att kunna smälta denna omilda opinionsyttring, framträdde fru C. till rampen, slungade en förkrossande blick utisalongen och tillkännagaf derefter för den sig opponerande åhöraren, att han, i händelse han vore missbelåten med hennes sång, gjorde klokast i att aflägsna sig ur salongen, emedan hon nu ginge att föredraga uden norska echovisan, hvilken hon fruktade kunde komma att utofva ett ännu obehagligare intryck på den finkänslige åhörarens örhinnor. Etter att hafva egnat publiken ännu till pianot, och sjöng sitt nummer till slut, sedan publiken först med en dundrande applåd belönat hennes tapperhet och vältalighet. Kommenderingar. En kommendering ur Westgotadals regemente, bestående af 70 man, under befäl at löjtnant C. P. Lilliehöök, ankom i måndags hit till staden med ångf. Sälboda och algick med samma fartyg till Warberg. Sälboda återförde deritrån i går en lika stor kommendering ur Westgota regemente, hvilken vid middagstiden med godstäget afgick till hemorten. IIertiginnan af Östergötland har, enligt telegram, insjuknat i frossseber. Frossan var dock redan 1 går kuperad. Fortfarande mattighet torde dock för någon tid hindra henne att lemna sina rum. Kampenhofs aktiebolag i Uddevalla har vid ordinarie bolagsstamma beslutat en utdelning af 50 rdr pr aktie. Middagen å Trollhättan efter kyrkans invigning, tull bvilken omkring 90 personer voro at kanalbolaget inbjudna, skall hatva varit särdeles splendid med omkring ett tjog rätter och särskildt vin för de flesta rätterna. De skålar, som under middagen tomdes, voro: tör H. M:t Konungen; tör biskopen, assistenterna och den nye kyrkoherden, båda foreslagna af excellensen baron Lagerheim, samt en för byggnadedirektionen, foreslagen af grosshandl Schwan. Skandinaviskt. I Fedrelandet läses: Det är märkligt, att den legitimistiska och ultramontana tidningen ÅUniöon), som är en afgjord motståndare till den italienska och tyska enheten, deremot i den skandinaviska trågan ställt sig på förkämparnes sida. Sålunda har en af bladets mera framstående medarbetare, hr de Valori, nyligen i en längre artikel varmt försvarat skandinavismens berättigande, dels på grund af dess historiska forutsättningar och sannolikheten för dess förverkligande, dels tillfölje af den utomordentliga betydelse, som ett forenadt Norden skulle kunna så för Frankrike. Svenska taflorna på verldsutställningen. Eu i Edinburgh utkommande ansedd ridning ÅThe Scotsman innehåller en smickrande uppsats öfver den nordiska målarekonsten, sådan den är representerad på utställningen. Vi meddela härur uppsatsen följande: Om 1862 års exposition ej skulle ha gjort mera för oss i England, än att göra oss battre bekanta med de nya och kraftiga målareskolorna, skulle den dock förtjena vår hjertliga tacksamhet. Det kan ej finnas någonting angenämare, än den känsla af frihet och frisk luft, som vi röna, då vi befinna oss bland de nordiska målarne. I hvilken skola de än studerat, bibehålla de dock sin egen individuela karakter och återkomma med innerligt nöje till sina egna nationala ämnen. De måla nordens storartade, hårda natur med tri och tillgitven hand, och de härdade, enkla racers hf, som bebo den, med djup sympati samt en styrka och uppriktighet, som ofvertyga hvar och en om deras sanning. De fora oss till de vildaste och skönaste ställen, bland lappar och dalkarlar, jägare, fiskare och bonder. Vi äro ej våra turister i norden mycken tack skyldiga; de berätta oss föga annat än om laxfiske och vägvisare, smähistorier och bränvin, eller gifva oss för omvexlingskull några sidor statistik. Men här kunna vi lära oss någonting verkligt i afseende på tolket och dess lefnadssätt, endast vi vilja taga oss tid att studera dem. Vi kunna se dem såsom dibarn i sina hängmattor af bark, eller bäras tll kyrkan för att döpas; såsom barn vid sina lekar; från ungdomen till senåldern — kurtiserande och firande sitt bröllop, jagande och dansande, i arbete och bön, vakande öfen blick af sårad stolthet, återvände fru Cesar