eller säderomkring före kaptenen. Att herrarne af Kung Arthur inslåppt honom, ehuru alldeles okänd, i deras klubbs sanktuarium. Att de hade bedt honom berätta en historia. Ått han, sedan han en stund låtit be Big, börjat en dylik om äfventyr och skeppsbrott. Att han på en intressant punkt i denna berättelse afbrutit densamma och bestämdt vägrat att afsluta den. Att han derpå tagit ett ljus och gått till sängs och nu var ende gästen i ett rum i öfra våningen, hvilket var försedt med tvenne sängar. Den fråga som med anledning af det nyssnämnda uppstått, syntes nu vara, huruvida ej klubben formligen borde förklara sjömannen i ett tillstånd af förnedring, skymf och förakt. Ett sådant beslut inuebar dock den svårigheten (framhållen af de mera skämtsamma, af vördnad för klubben mindre intagna medlemmarne), att det för sjömannen var alldeles likgiltigt antingen ett dylikt beslut fattades eller ej. Kapten Jorgan och den unge fiskaren åto sin aftomåltid och drucko sitt öl, deras knifvar och gafflar hade upphört att skramla och deras glas klinga, men ännu hade ej diskussionen visat något tecken till att taga slut. Sedan likväl de båda resande lemnat det lilla matbordet och återvändt till sina säten vid bordet, slog ordföranden klubban i bordet, vann på detta sätt uppmärksamhet och yttrade.