Göteborgsposten – 17 september 1862, sida 1

ken väl också har mångdubbla bottnar, men, som det tyckes, en högst förtviflad läcka tvärs igenom allasammans. Det talas om att han behöfver minst en milliard för att stoppa den till; en milliard som lån af det italienska solket, som kredit af garibaldismen, som förtroendevotum af det allmänna missnöjet och den spända otåligheten! Det går icke, herr Ratazzi! eller — det går på tok. 0. 0. Hemligheten af kejsar Napoleons makt. II. Det finnes äfven en särskild omständighet, som mycket underlättar kejsar Napoleons stråfvan att skapa sig en imperialistisk arme; och denna omständighet är, att, sedan den nya (förut omnåmnda) lagen oflentliggjordes, antalet af dem, som friköpt sig från militärtjensten, ökats 1 otrolig grad. Förr, då det fanns så många olägenheter och svårigheter för familjerna att finna substituter och undslippa alla trakasserier, begagnade sig jemförelsevis få af tillåtelsen. Endast den rike kunde löpa risken af att betala två gånger. Men nu då, efter betalandet af den jemtorelsevis ringa summan af 2,000 francs, allt ansvar upphör, blir antalet med hvarje år större. Från 16 prot. år 1856 och 1857 uppgick det till 18 år 1858, och tll 272 prot. 1859; eller utaf de 140,000 man, som voro kallade ut detta år, voro ej mindre än 38,825 som gjort sig fria. Huru ofantlig denna förändring än är, utgör den dock icke allt som under de sista tio åren blifvit verkstäldt sor bildandet af en kejserlig arm! Unitorm, beväpning, exercis, materiel, allt har blifvit forändradt och förbävtradt. De nya uppfinningar, som tillämpats på krigskonsten, och den af de sista fälttågen vunna erfarenheten skulle ha varit tillräckliga att åstadkomma stora förändringar, men det fanns i detta tall äfven en annan ometandighet, som påskyndade det arbetet. För au bilda en kejserlig armå, var det vigugt av så mycket som möjligt utplåna allt som kunde påminna om den gamla atrikanska armöeen, hvilken uppammats och fostrats med så mycken omsorg af den orleanska dynastien, Då denna senare uppsteg till makt, fann den sig i en svårare ställning än den kejserliga regeringen år 1852; ty det var ej förmedelst, utan i trots af armeen, som den uppsteg på tronen. I ett alseende var likval orleanisternas sak låttare att genomdrifva, ty de hade inga gamla traditioner att utplåna. De från det första kejsaredomet hade omsorgsfullt utrotats af restaurationen och denna hade ej lemnat något i deras ställe. Liksom i politiken misstog restaurationen sig äfven i afseende å de militäriska angelägenheterna på tidsanden; och den sökte, ledd af sin förkärlek för tiden före 1789, skapa en armå af legoknektar, hvars oflicerare så mycket som möjligt anskaffades ur aristokratien. Folkets harm, som bröt ut 1830 emot hela det politiska systemet, vande sig med dubbel styrka mot detta antinationela militärsystem, och bisprang den nya dynastien i dess försok au ombilda armeen etter helt och hållet nya principer. Grunden var rensad, och uppbyggandet började på sin rätta grundval. Konskriptionssystemet infördes åter; unisorm, exercis, beväpning, disciplin, reglemente, allt sorändrades efter hand, och på aderton år, eller nära tre generationer soldater, hade, gynnad af ett tre månaders saltiäg hvarje vår i Afrika, en helt och hållet ny armå uppstått. Några stora och lysando krig och segrar hade ej egt rum; men dessa ständiga