Göteborgsposten – 16 september 1862, sida 1

— Tack skall ni ha, sade kaptenen. Och nu Tregarthan räcker jag er min hand och önskar er god dag, i hopp att ännu kunna vinna ert förtroende och äfven den vackra Devonshireblommans, er dotters. Farväl. Unga Raybrock följde honom förtviflad, ty det fanns ingen Kitty vid fönstret då han såg upp i detta, ingen Kitty i trädgården, då han stängde till porten, ingen Kitty som blickade efter honom, då de började klättra tillbaka uppför trapporna. — Hör på, min vän, tilltalade honom kaptenen; som jag för närvarande ej har utsigt att kunna befordra harmonien inom er familj, vill jag ej gå med er in. Gå ni och få er middag hemma hos er, så går jag och tager min på det lilla hotellet. Lät oss mötas klockan två, då ni skall finna. mig röka en cigarr i solen framför hotellet. Sag till min steward Tom Pettifer att betrakta sig såsom i tjenstgöring och att se efter er familj tills vi komma tillbaka. Ni skall. finna, att han redan gjort sig nyttig för dem, och att han skall bli af ännu större nytta. Allt gick som kapten Jorgan föreskrifvit. Klockan två infann sig den nya fiskaren punktligt med en rensel på ryggen; och klockan två bortkastade kaptenen punktligt den återstående stumpen af sin cigarr.