Göteborgsposten – 15 september 1862, sida 1

oss det vigtiga arbetet, ur hvilket vi här vilja börja med att göra några utdrag, fullkomligt ötvertygade att dessa skola på det hogota intressera våra läsare. Frankrike är framför allt militärstat och dess herrskare har utvecklat en snillrikhet uti att bilda det derull, som vittnar högt om kejsarens skarpa blick och förmåga. Fortfattaren till förehggande arbete lemnar härom följande skildring: Paris är den angenämaste garnisonen i Frankrike och derfore hvarje i tjenst varande regementes Yufvaste dröm. Den innebar extra sold åt officerare och soldat, tillåtelse för den torro att gå omkring som en mufu, hufvudstadens förstroelser, öfverflod på fredliga eröt ringar, lysande cafer — alla nöjen och litet arbete. Paris tramstär såsom ett dylikt forlofvadt land tör dem, som ej varit der. Men det saknas ej alltid som ett förloradt paradis af dem, som lomnat det. De flesta at oflicerarne och gemenskapen komma snart under fund med att det finnes frestare och förbjudna frukter i massa uti detta paradis. Den extra solden är otillräcklig för de extra utsifterna. Behaget at garnisoner i småstäder har utbytts mot den tantaliska anblicken af ouppnåeliga nojen; der är mera arbete än annorstädes; och af uniformen göres i Paris ej så mycken affär som i hvarje annan garnisonsstad; på så sätt försvinna efter hand alla de bebagliga illusionerna; och många aro riktigt glada, då tiden kommer att lemna paradiset. Det är isynnerhet hårdt för de gifta oflicerarne, emedan vistandet i hufvudstaden slukar allt hvad de förut kunnat hopspara, och ibland mera; så att de oangenama följderna af en garnison i Paris lemnar för åratal spår efter sig i regementet. Med regementena ur det Kejserliga Gardet ar det annorlunda; ty allt 1 deras inrättning är beräknadt för htvet i hufvudstaden: de äro vida bättre aflonade; de hafva sin särskilda matinrättning; de hafva goda qvarter; de angenämaste posterna, och endast dem; det fjasas isynnerhet för dem, då de befinna sig i tjenstgoring under kejsarens vistande i någon at provinsstäderna; oflicerarne inbjudas ull middag och mälskjutning; med ett ord, de årnjuta privilegier, hvilka afven uppväcka atundsjuka inom massan af armen. Jemnlikhetskänslan, denna stora schibboleth hos trans mannen, kränkes genom den utmärkelse som dessa herrar rona. Och likväl kan ingenling vara rättvisare, än att utmärka en kår, som uteslutande består af valdt folk ur alla regementen. Enligt reglementet måste en soldat hatva tjenat minst två år, innan han kan tå inträde inom gardet; men i sjeltva verket är det stora flertalet gamla soldater, hvilka tjent ut sin tid och åter tagit värining. Dev finnes knappast någon ibland dem utan medaljen för italienska kriget; mer ån hältten visar Krimmedaljen, och en stor del militärmedaljen eller någon annan utmärkelse. Upprättandet at det kejserliga gardet har förlöjligats såsom ett äterupplitvande af slocknade traditioner. Det må vara ett åverupplirvande, men det är återupplitvandet af stora traditioner, baseradt på den otoränderliga menskliga naturen och särskildt lämpligt tör andan i landet. Såsom sådant har gardet en djupare betydelse och måste betraktas såsom ett af medlen för åstadkommandet af en fullkomlig revolution inom militärsystemet och för ombildandet af en folkarme till en kejserlig sådan. Den politiska rörelsen från 1815 til 1848 utöfvade sitt inflytande på armåen liksom på allting annat inom Frankrike. Fastän kanske mera böjd än någon annan klass för att afskilja sig från den öfriga befolkningen och hysa en exklusiv kastkänsia, kunde franska