Göteborgsposten – 12 september 1862, sida 1

der så rädd om sitt goda namn, som om han varit en kung. — Och ej så litet mera, hoppas jag — om man tager i betraktande detta slags folks vanliga beskaffenhet, sade kaptenen. Men jag afbryter ... sitt goda namn till oss för att vi skulle bevara det lika rent. — Er bror hade rätt, inföll kaptenen; och ni kunde ej ha fått ett bättre testamente. Men jag afbröt er ju nu igen! — Nej ty jag har intet mer att säga. Vi veta att Hugh lefde som en bederlig man för det goda namnets skull, och vi känna oss förvissade att han dog lika hederlig för samma goda namn. Och nu är det i min vård: det är alltsammans. — Väl taladt! utropade kaptenen. Val taladt unge man! Beträffande er broders dödssätt — kaptenen hade släppt den hand, han nyss skakat, och satt med sina egna breda händer utlagda öfver knäet samt talade afsides —; beträffande er broders dödssätt kan det väl hända att jag har några underrättelser att lemna er, ehuru detta är långt ifrån säkert. Kunna vi få ett enskildt samtal? i Den unge mannen steg upp; men ej förrän kaptenens snabba öga anmärkt, att då den täcka fästmön vände sig till fönstret och med en nick — Min bror höll före att min far lemnade I