Göteborgsposten – 12 september 1862, sida 1

ha uppgifvit sitt namn och sysselsattning, — jag yttrade till er vårda mor (och ni ar mycket lik henne) att det ej betydde något hvar jag är född, utom så till vida att jag är föddi ett frågvist land, der barnen, så fort de komma till verlden, fråga sina mödrar: ÅNad, hur gammal kan ni vara, och hvad ämnar ni att kristna mig till? (Härvid klappade kaptenen sig på benet.) Då förhållandet är sådant, torde jag blifva ursäktad, ifall jag frågar, om ert namn är Alfred. — Ja, min herre, mitt namn är Alfred, svarade den unge mannen litet förvånad. — Jag är ingen trollkarl, fortfor kaptenen, och tro mig ej vara det, ty jag skall snart taga er ur er förvillelse. Tro lika litet, om jag får be, att jag, ehuru jag kommer ifrån detta de frågvisa spenabarnens land, blott frågar för frågornas skull, ty detta är icke fallet. Någon som hörde till er familj har ju gått till sjös? — Min äldre broder Hugh, svarade den unge mannen. Han yttrade dessa ord med förändrad röst och kastade en blick på sin moder. Denna höjde plötsligt sina händer, lade dem i kors öfver den svarta klädningen och betraktade skarpt och forskande sin gäst. — Nej, för Guds skull, tro ej det! sade kaptenen i högtidlig ton. Jag medför inga goda underrättelser om honom. En tystnad uppstod, och modren vände sitt