Göteborgsposten – 10 september 1862, sida 1

Denne, som naturligt nog kände sig litet orolig, lätsade i början ej höra tolken, men denne upphann honom snart. — Nåväl, hvad är det fråga om? yttrade Amis, — Jo, hör på. Om du vill ge mig två piaster, skall jag ställa om, att du äfven får sälja de femtio återstående säckarne. Amis, som väntat sig något helt annat, blef synnerligen förtjust öfver förslaget. — Två piaster i kommissionsarvode, invände han likväl, är bra mycket. — Gör som du behagar; jag slår icke af. — Nåväl, du skall få dina två piaster. — Gif mig dem på förband, eljest blir det ingenting af. Jag känner dig, min gubbe, och tror dig icke mer än jemnt. Amis letade i börsen, tog fram två iaster och räckte tolken dem. — Gå och hemta dina femtio säckar, yttrade denne, och för dem genast ombord. Man väntar på dem för att instufvas. Två timmar senare steg Amis upp på korvettens däck: — Kom hit, sade kaptenen. Det var ju ett är sedan du sist fick känna på piskan? Nåväl, för att icke glömma bort huru det smakar, skall du nu åter få en dylik undfägnad, hvarvid du kan komma i tillfälle att jemföra vår skeppsdagg