Göteborgsposten – 10 september 1862, sida 1

Ett student-case i Paris. I Quartier de Sorbonne i Paris ligger Cafå Mazarin, samlingsplats för den stormiga ungdomen från quartier latin. Rikt inredt, prydt med mångarmade ljuskronor, speglar 1 torgyllda ramar, divaner af rödt sammet och marmorbord, och forsedt med ett dussin bilJarder, är detta ställe studenternas och deras grisetters eldorado, der dessas lefnadssätt med alla sina egendomligheter och lyten, med alla sina dygder och brister bäst kan iakttagas. En korrespondent från stället lomnar följande angenäma skildring af lokalen. Det är afton. Genom de höga till en del med röda rutor försedda glasdörrarne strålar ett bländande ljussken emot oss. Vi inträda. Straxt till höger under vestibulens höga tak finnes den väldiga disken, vid hvilken tre eller fyra förbleknade skönheter strafva efter att fylla sin herres och husbondes penningpung. Vid den inre salsväggen, som mäter 6 å 800 fot i fyrkant, står en lång rad af marmorbord, hela midteln af salen intages af de tolt biljarderna. Tretio till fyratio trearmade lampetter och åtta 24-armade ljuskronor sprida ett riktigt dagsljus omkring sig i rummet. Och nu en vandring genom salen. Hvad man kommer och går, hvad man springer och fstyger, pladdrar och skrattar, brummar och sorlar — alldeles som i en bikupa. Sällskapet är ovedersägligen mycket blandadt; män och qvinnor sitta förtroligt bredvid hvarandra i denna latinska cirkel, emancipationen är den gudinna som tronar härstädes. Der sitta tvenne utsirade små damer med friserade hufvudklädslar midtemot tvenne bröder in studio och krydda sitt kortspel med att ofta tömma slasen, hvilka sedan åter fyllas ur ett midtpå bordet paraderande mått öl. Der sitter en same med krithvit hy, som med det största ugn stoppar handen i sin sidenpirat, tager ram ett litet häfte cigarrpapper, rifver af ett olad, tager med venstra handen fram sin olague (tobakspung) och derefter med en för