Göteborgsposten – 9 september 1862, sida 1

———— Naturligtvis började köpmannen som icke fann operationen i sin smak att höja ursinniga ararop och grannarne gjorde korus, hvarpa hela hofmåstarens eskort började utdela mustiga kahprapp bland skrikhalsarne, för att förmå dem till tystnad. Under tiden försummade de naturligtvis icke tillfället att fullproppa sina egna fickor med hvad som föll dem i smaken. Hofmästaren fortsatte promenaden utan att synas märka hvad som tilldrog sig bakom honom. Amis betraktade skådespelet med en kännares förtjusning. — Tillåt mig en fråga, monsieur Amis, yttrade vår kapten; är detta sätt att proviantera en af sultanens dagliga vanor? — Nej visst icke! sade Amis. Seid-Seid är rättvisan sjelf och betalar vanligtvis allt hvad han tager hos sina undersåter. — Sålunda ha vi råkat hit på en olycklig dag. Vi äro i slutet af månaden och sultanen har kanske ej en skilling ? — Ni far vilse, återtog Amis, som tycktes ba en stor förkärlek för att filosofera; man måste skilja på begreppen. Då sultanen tager nåsot för egen räkning, betalar han. Men då han har besök af främlingar, är det ej mer än billigt