Göteborgsposten – 9 september 1862, sida 1

Medan jag är i farten med OssentligNöjen tillåt mig, i brist på annat nämna et ord om de musikaliska nöjen, bvarmed v utom de teatrallska undfägnats denna som. mar. Dessa hatva bestätt i Andra gardet: musikcorps i den fuktiga trädgården vid Bli Porten och Schnötzingers på Hasselbacken Andra gardets musikcorps är bekant för sit skicklighet och framför allt sin ensemble hvilken senare uteslutande kan tillskrifvas corpsens antörare hr Sjoberg. På Hasselbacken har hr Schnötzinger samlat kring sig er ganska stor orkester omkring, 20 personer hvilken med mycken skicklighet exeqverat vacker musik. Eutreen till Blå Portens trädgård är 50 öre, på Hasselbacken ingen afgift Nu tror ni kanske, m. h., att Blå Porten ståt tom medan Hasselbacken varit plakattull? Det år alldeles tvärtom, sondagarne undantagna, men annars har Blå Porten haft att glädja sig åt en talrikare publik trots de 50 örena i entr6. Ar inte det litet besynnerligt? Jo, men det förklaras lätt. Blå Portens trädgård har bhitvit, hvad den förut icke var, en samhingsplats för dames de qualilk men af en viss qvalit samt herrar som äro alskare af qvaliteten. Följden har blifvit av hyggligt folk dragit sig derifrån, hvilket dock icke hindrat att trädgården haft talrik publik, ty det finns uppsjö af sålunda qvalificerade åhörare. Hvartor hyggligt tolk ej i stället dragit sig till Hasselbacken kan jag åter ej förklara, men så är verkliga förhållandet. I går afton uppträdde på Hasselbacken tvenne syskon, violinvirtuoser, med namnet Raczek. namnet låter mähriskt-österrikiskt liksom Nerudornas. Det är en bror och en syster, 19 och 17 år gamla. Båda syskonen spelade utmärkt väl och handklappningarne ville ej taga något slut. Trädgården var alldeles proppad med folk, oaktadt entröen denna gång var bestämd till 50 öre. Vänta inga pikanta nyheter, m. h., sådana äro alldeles flau. Se på våra stora tidningar, hvad ha de att bjuda på? En resa i Ryssland, en flykt från Sibirien eller Bevillningstaxeringens längder, till och med den Goleborgska har man lägt beslag på — bevisar ej det sattigdom, jag menar naturligtvis på spalttyllnad? Kometen och Garibaldi räddade tidningarne for en tid, men när den ena ar lika osynlig som den audre, hvad skall det nu bli af dem? Det finnes då knappast mer än den redan iillgripna utvägen, alt taga in en artikel om Carl d. 12 statyn, som man ej gillar, och i ingressen skrifves utan vidare: Värt utrymme tvingar oss att i dag intaga nedanstående artikel, o. 8. v. Med alldeles ofantlig ledsnad bar jag sett, att en Insändare till G. H. T. tagit högst illa vid sig i anledning af mitt yttrande om grefve Ankarsvärds uppträdande i Faderneslandet. Jag förmodar att ins. ej är så ond nu längre, sedan han sått se att den ådle grefven burit sig hogst obetydligt gentlemanlike åt vis-å-vis Stockholmspres-en. Dennas sorlärliga tyranni reducerade sig ju till noll, jag fattar också latt len harm, som måste ha gripit den värde ins. vid de oväntade upplysningarna från Stockholmstidningarnas sida och jag anar mer än väl den rörelse som träffat ins. när han efteränkte hvilken oerhörd smärta, han genom sina förkrossande ord tillfogade Göteborgsvostens korrespondent. Walfrid. AEA EEE 2 PN 0 . TAL)