Göteborgsposten – 9 september 1862, sida 1

ma. Den Stumma har gifvits ett par gånger och gilvits utmärkt väl. Mest har det torvånat att höra Strandberg sjunga Masantellos parti så bra, helst når man betänker aut han hemkommit från en högst ansträngande sejour i Finland, der k. teaterns sujetter gitvit 30 representationer på 6 veckor, om Jag ej minns orätt. Ja, man är allmänt ötverens om, att Strandberg sjungit upp vig. För öfrigt har teatern gifvit Hedbergs, sedan förra saisonen bekanta stycke lommor i drifbankr således ingenting nytt. ÄÅndra teatrar bruka vid saisonens början gifva något nytt stycke, aldrig k. teatern. Man ansåg det nästan såsom uppslaget till ett friskare if hos direktionen att den gick ifrån den gamla slentrianen att alltid börja en saison med Den stumma, men att komma så långt som att gitva ett nytt stycke — omöjligt. I det fallet hyllar Mindre teatern andra åsigter. Något nytt stycke har denna teater alltid till första ratten. Åuys Blas af Victor Hugo är ett skådespel på vers af den ryktbare poeten och landsflyktingen, men nu osverflyuadi på jemn tealerprosa yttrade Dagbladets recensent (Talis Qvalis), Åvisserligen qvistfri men dock trä. Öfverflyttningen är gjord af fru Stjerustrom. Första representationen gals. for fullt hus — det var en söndag — men andra gången pjesen gafs var huset knappt fjerdedels. Till esterpjes gitves ÅLilla Navnette at Seribe och af honom kallad Petite Zoö och ej att forblanda med ett stycke med namnet Lilla Nanna som af ett par resande teatersällskap gifvits i landsorten. I denna lilla nätta pjes sågos med nöje mll Åbrberg från k. teatern samt mamsell Hammarfeldt, en liflig, spirituell skådespelerska, också f. d. elev vid k. teatern. Denna teater har på sin repertoire flera nya fransyska stycken, bland andra Les Prås Su Gervais, ett stycke som i somras gafs på theåtre Dejazet i Paris med mycken framgång, men hvilket då det för någon tid sedan skulle gifvas ånyo på samma teater blef förbjudet, Jag känner ej af hvilken orsak, men den låter tänka sig, samt La Papillonne, som i sommar gilvits på Theåtre Frangais — båda pjeserna äro af den så myöRtt goutorade Victorien Sardou. Det forstnamnda stycket skulle på svenska kallas grongräset-, det senare Fjärilssebern. — Sodra teatern passade på och slutade just när de andra borjade. Under den månad Sodra teatern spelat har den uteslutande gifvit Cora eller Stafveriet:, som gjort ganska stor lycka, dock vida under hvad man beräknat. Yje-on är väl utstyrd i dekorationsväg, men Sodra teaterns scen är för liven för det stora sceneri, som är meningen att deri skall sinnas. Jag tror att mesta tolket dragits dit för att se den stora (!) Mississippiungbåten, som larfvar så vackert framåt, men det vore orätt avt neka att icke fru Thorell m. sl. också haft sin andel i pjesens framgång. — Återstår Bifforsska teatern, den spelar och spelar deute på Djurgården — hvartor har hr Elfforss ej slutat for längesedan? Det kan hvarken vara noj-amt eller nytugt att spela för tomma väggarne — jo nytta drager hr Elflorss bestamdt af denna sejour — han kommer säkert aldrig hit mera. Stockholmspubliken är ej svär att spela för, men estersom spelet är lite si och så, så vill det åtminstone se ett par skapliga fruntimmersäansigten, men sådana har hr E. icke och då hjelper det hvarken med Brage i valhalleller. Donaufrun eller Sjodrottningen. Hr Josefssons Brage ämnade Jag säga nägra ord om, men det är synd att oflra penna och bläck på dylikt machverk. Jag glömde tillagga har osfvan att fru Anderssons engagemeut vid Mindre teatern är definitift afgjordt och hon dommer der att spela Anstands-damen omvexande med Jungfru-Lena-partier. —