Göteborgsposten – 6 september 1862, sida 1

jande faktum omtala från Stockholm, att det lokal, som förut och till i våras innehades a dervarande Trädgårdsförening, som för besöl i densamma fastställt en förhatlig och olämp lig inträdesatgilt, numera kommer att gratihällas oppen för allmänheten. Endast for der händelse, att arrendatorn der vill gifva kon: serter, må inträdesafgift få betingas; men så dan tillställning må ej arrangeras flera ån tvenne gånger i veckan, och äfven på dessa dagar skall allmänbeten kostnadsfritt hafva tillgång till promenadplatsen till kl. 6 e. m. Staden har derigenom, helst sedan Drätselkommissionen vägrat att göra något för planterandet af Karl XIII:s torg, erhållit en högst värderik lunga, genom hvilken såväl den fattigare som den förmögnare kan hemta sig den för lifvets sunda uppehälle nödiga rörelse i och inandning at frisk luft. Med vanlig företagsamhet har en person härstades, med fästadt afseende å Garlbaldis tillsäångatagande och fru Lind-Goldschmidis besök, redan forsedt sitt etablissement med ÅYallavicini-våstar och Jenny Lind-tyg. Man skulle anse de förra vara en hädelse mot våra hehgaste känslor; men betraktar man plagget närmare, der det ligger utbredt i det rikt försedda fönstret, skall man finna, att det på det gemenaste påminner om en österrikisk uniform. Det hade måhända varit ännu pikantare om färgerna varit franska. Att en gråsten intager hjertats plats, torde vara troligt. Det hela är väl mindre afsedt att vara en puff, än en opinering i en af dagens frågor. Kousten att annonsera är icke allom gifven. Vi svenskar stå i detta fall långt efter (ar en annan synpunkt kanske framfor) de flesta andra nationer. Visserligen har Joseph Leja i Stockholm kommit långt i konsten (se hans annonser i Stockholmstidningarne om handskar, hvilka han kan hemta ur allra första hand, sedan det omsider lyckats honom att vesfter åtskilliga bemödandon utforska och träda i direkt förbindelse med den förnämsta handsksabrik i Frankrike); men engelsmännen och framför allt amerikanarne äro häruti mästare. Så t. ex. förekommer i Times för den 29 sistl. Aug. följande anmä lan om en restauration: Hvar man skall äta middag och huru man skall äta middag? Kasta er i ett åkdon och res till Royal Cremorne Hotel, Chelsea, hvarest ni kan spisa i kafferummet, i ett enskildt rum eller 1 något at de kinesiska kabinetten, hvilka hafva utsigt till de förtjusande trädgårdarne, och njuta af de ljufliga blommornas doft under en promenad inom 20 acres promenadplats. Inga obehagliga smutshögar möta der ert Öga, utan endast en scen af sköna och yppiga blomstergrupper, hvilka lifva sinhnet efter dagens modor och gifva älven åt len mest misslynte person en gladtig och reande appetit. Med afseende å serveringen w middagen, har egaren att referera till de usen, hvilka hatva uttryckt sin tilltredsstälelse öfver det sätt, på hvilket mästerkockarne tafva öfverträslat sig sjelfva att åstadkomma le mest utmärkta rätter, passande äfven för len största läckergom. Vinerna äro hemtade lirekte från produktionsorterna. Det utmärkta sremorne-sherryt är fritt från all syrlighet ch verkar lifvande på hela kroppssystemet (här oljer rekommendation för en mängd andra iner). Intet etablissement kan täfla med ;remorne i komfort, för att ej säga lyx. Betäll en middag! Den sista stora middagen om gafs för det privilegierade hökareskrået nära 2,000 personer), har blifvit förklarad ara den bästa som ännu någonsin blifvit erverad; och vinerna, hvilka utvaldes ur laget af en särskild komiteå, framkallade starka acaporop. Herrar och damer spisa om son— — — ———— — — c—— — (Yr