Göteborgsposten – 6 september 1862, sida 1

Det var allmänt bekant att klockaren, som hade blott en son och ej slera döttrar an Susan, ämnat skänka Susan en större summa på hennes bröllopsdag, och försäkra henne om en ännu störro efter sin död; och huru gifvande Joes källa än kunde vara, skadade dock icke att hafva ett godt kapital i banken. Från den nya källan insamlades under loppet af de nästföljande fyra dagarne visserligen litet olja, men icke så mycket som kunnat ske, om icke egaren varit upptagen af tillrustningarne med sitt bröllop, hvilket äfven firades på tillborligt sätt med föraldrarnes, prestens och fredsdomarens fulla samtycke. Och en mycket vacker svartögd brud var unga Susan, och innerligt ömt slöt hon sig till Joe. Hon var af naturen vek, men hade nu funnit ett stöd att hålla sig vid. Äfven jag var med på bröllopet och roade mig tappert vid åsynen af ståten och glädjen, som slutades med en vild dans. Klockaren Boone erbjöd motvilligt Joe en bundt sedlar såsom Susans hemgift, men Joe afslog anbudet på sitt vanliga öppna och ärliga sätt. Två dagar derefter skulle jag lemna Sparta. Jag insåg att jag skulle förolämpa min hederlige värd genom att erbjuda honom penningeersättning för min vistelse och skötsel, men i dess ställe vägrade han icke att emottaga en präktig, dama