Göteborgsposten – 6 september 1862, sida 1

—————— sig i detta för dagen oundgängliga språk Heldre nppofira en natts sömn ån komme som ,en annan menniska ditut! Tidningarne hafva redan från alla sido! skildrat det märkvärdiga pansarsartyget De. tence, hvilket dock blott är ett at andra klassens pansarfartyg, och dessutom har föga gemensamt i konstruktionen med de verldsbekanta batterierna Monitor och Merrimac, hvarföre krönikesskrifvaren ej vill uppehålla med en detaljerad beskrifning öfver desamma, hvarken fora läsaren ned i de svettdrifvande gångar, der flammande ugnar på ömse sidor hälla på att mata den väldiga maskinen, ej heller till det farliga grannskapet af krutdurken, belägen långt under hafvets nivå. Endast ett par anmärkningar må göras. Den ena angående det sätt, på hvilket befäl och gemenskap umgås med hvarandra. Här i Sverige hafva vi ännu så mycket qvar af den gamla äkta militäriska surdegen, att en al manskapet ej får tilltala någon af befalet, utan att, förutom ställning och honnörs gifvande, börja hvarje svar, vare det än så kort som ja eller nej, med det visserligen vackra, men alltsor slafviska: ,,Gudbevara Åc.! Ja Gud bevare den soldat, som, då en officer eller underbefäl går förbi, ej genast rättar upp sig och lyftar sina fingrar till hufvudbonaden! Huru olika var det ej i detta fallet ombord hos engelsmannen. Intet pedanteri fanns i svbordinationen, inga titlar, det förträffliga ordet you användes å ömse sidor mellan alla grader. Man skulle måhända hafva anmärkt att friheten i umgänget var allt tör stor, för strängare ögon nästan närmande sig till sjelfsvåld; men en för strid så rustad och i strid så pröfvad nation som England har säkerligen ej utan lång och 5ta dig erfarenhet uppställt sina krigsartiklar. Den andra observation gäller den beläsenhet, som de engelska sjöoflicerarne tyckes besitta, åtminstone att döma efter deras små, nätta bibliotek, i hvilka man såg de bästa klassiska förtattare på alla pråk. På ett ställe förekom tillochmed Nya testamentet på grundspråket. Vännen Snobb råkade, då han skulle se genom det öppnade loppet äf en 100-pundig Armstrongare, att buckla sin hatt mot tillskrufningsapparaten. Han hade naturligtvis genast sitt God dam! tillhands; men trostades lätt, genom påminnelse om skadans obetydlighet i jemförelse med hvad Armstrongskanonen eljest kan åstadkomma. Jag är säker om att min förträflige vän hädanefter skall bära hatten som en trof6. — Undanhållas må ej den anmärkning som gjordas Md några våra skarpskyttar, neml. att de på en Armstrongskanon kunna taga skarpare igte än på sina gevär af Wredeska modellen. Det icke litet krångliga besväret att få lamerna någorlunda oobserverade ned på allrepet från krigsångarnes höga till Götevorgsängbåtarnes djupt under liggande däck ar lyckligt öfverständet; på alla örlogsmänien ångade man upp; under musik och sång yftades de väldiga ankarena, under det en pruta, i den män den dyiga kettigen och nkaret uppkom, hindrade något af den svenka jorden att eröfras af Eugland, och snart emnade eskadern stolt och majestätiskt sin ugna ankarplats, beledsagad på vag at hurarop från de tvenne (teborgs-ängare, hvilka enast ankommit till platsen. — Om man beäknar, att de 13 ångfartygen medfört i meeltal 200 passagerare hvardera, så hafva ngfartygen uppburit omkring 4,000 rdr på ttarterna. Lägges härtill 1,000 rdr för reaurationerna, så har den lilla nyfikenheten ndock kostat 5,000 rdr. Utan att ingå i någon jemförelse med ;rhållandena här på platsen, kan dock ej kröikeskrifvaren underlåta att såsom ett glädmm RH RR oe NSU ÅA mm OT